enannanannan.blogg.se

Jag har legat i soffan i två dygn i sträck nu. Jag har feber, ont i halsen och hosta. Mamma har köpt en massa olika mediciner så jag sitter och knaprar tabletter hela dagarna, de flesta är jätteäckliga, men de hjälper i alla fall. Men jag blir så himla less på dessa förkylningar, jag hade ju precis samma sak för bara typ en månad sen...
Igår skulle vi fira Anna och Madde, jag låg och hoppades på att jag skulle kunna åka till Anna. Men tillslut, när jag var helt uten röst och knappt kunde andas, var det bara att inse att jag inte kunde åka dit vilket var jättetrist. Men ett stort grattis till er iallafall!!

Idag ska jag skriva om min bästa vän. Men det finns så många som är bra vänner till mig. Men två stycken är lite annorlunda iallafall, för att de varit mina vänner så hiiimla länge, Karro och Sabina. Vi lärde känna varandra på dagis och sedan dess har vi hängt ihop i hittills typ 15 år. Ni har alltid funnits där för mig och det känns som att vi alltid kommer hålla kontakten, även fast någon flyttar till sydpolen. Tack för att ni finns!

Och ett stort tack även till alla mina andra vänner. Ni som funnits där för mig när jag har behövt det och ni som funnits där och skrattat med mig. Tack för att ni finns, för att ni får mig att le och få mig att vara den jag är! :)

Ha dte underbart!
Pussar

100-dagars var riktigt kul bitvis, riktigt drygt bitvis också.
Kvällen började med middag hos Mathias med "gänget", Carinas cheescake var helt underbar. Sedan åkte vi till Mathilda och förfestade med klassen, åt 100-dagars tårta och hade kul. Några drack lite väl mycket. Det tog lite tid innan vi kom till O'learys så vi fick stå i kö i en evighet, när vi kom in var det smockfullt men efter ett tag var det typ ingen kvar, lite tråkigt. O'learys var bitvis riktigt roligt och bitvis rikktigt långtråkigt. Jag träffade Sofia, det var bland det roligaste, hörru vi måste verkligen ses snart!

Jag har dragit på mig en jättejobbig förkylning igen, halsen är alldeles ihopdragen och jag kan inte vara ute och andas den kalla luftenn, då kan jag knappt andas. Det känns som att jag får en sådan här förkylning nästan varje gång jag är ute, jag blir så less.

Imorgon är det kalas hos Anna. Det blir nog riktigt kul, om jag kan andas.

Idag ska jag skriva om min första kyss.

Min första kyss var inget speciellt. Det var en sen sommarkväll. Jag var inte riktigt beredd på att det skulle hända och allt blev lite konstigt, fast det var ändå gulligt och mysigt. Mer får ni tyvärr inte veta.

Ha det underbart!
Pussar

Jag kom precis från duschen och ska börja ta tag i den här dagen, sköndagen. Idag ska jag skriva om vad kärlek är.

Jag tror att alla skulle förklara kärlek olika, för att kärlek är olika för alla, men jag tror att det i grunden ändå är samma känsla.

Jag trodde inte att jag kunde sådan kärlek som jag känner nu för Mathias. Men hur jag ska förklara det är svårare. Kärlek är att sakna någon så det gör ont, det är när han får dig att le genom tårar, det är att känna trygghet i hans famn. Det är känslostormar och lugn, det är fjärilar i magen.

Jag vet inte mer hur jag ska förklara kärlek. Det är upp till var och en att ta reda på vad det egentligen är.

Ha det underbart!
Pussar

I lördags skulle jag, Karro, Mathias och Tommy åka till Bydalen för att åka skidor. Det var helt sjukt kallt på morgonen så Karro stannade hemma. Fast vi andra hoppades att det skulle vara bättre väder i Bydalen (och det var det verkligen). Jag skulle köra flera mil själv för första gången sedan jag tog körkortet. Och det gick ju jättebra i början, men när vi bara hade typ tjugo minuter kvar började det pipa i bilen och det lyste STOP överallt. Vi stannade och det visade sig att vi nästan hade slut bromvätska, kul att inte ha några bromsar och vara mitt ute i skogen... Jag ringde pappa och han lovade komma med mer bromsvätska och vi åkte supersakta tills vi kom till en bensinmack. Sedan fick vi sitta i typ en timme på den där macken, så himla typiskt, vi som hade åkt jättetidigt från stan för att komma fram tidigt. Fast jag träffade Stina på macken och det var ju roligt.

Resten av dagen var jättebra, det var strålande sol, varmt, vindstilla och bra före i Bydalen, jättemysigt. Och Tommy hade med sig en hallonpaj! Det var nästan det bästa på hela dagen ;)

På kvällen bastade jag och Mathias, åt en jättegod middag och massa choklad.

En bra dag helt enkelt

Jag och Mathias har nått höjden av lathet. Nyss tog vi bussen upp till Mathias, från stan. För att vara ännu latare väntade vi tio minuter för att kunna ta ettan och bara behöva gå 50m istället för typ 150m. Dessutom så blev Mathias jättebesviken när han blev tvungen att kämpa och pulsera genom pyttelite snö.

Idag ska jag skriva om mina föräldrar.
Min mamma heter Yvonne, är från Skellefteå och fyllde 50 i höstas. Min pappa heter Kjell och har bott i Östersund nästan hela sitt liv, han bestämer över alla datorer på Mittuniversitetet, typ. Min mamma och pappa träffades några år innan jag föddes. De är ogifta, de vill nog egentligen gifta sig men de kan inte komma överrens om vart de ska gifta sig. Min mamma är undrbar, hon finns alltid där för mig. Även om vi kan bråka en del, men jag tror att ju mer man älskar varandra desto lättare har man för att bråka. Min pappa är lite prylgalen och ska alltid ha det bästa med allra mest finesser, vare sig det gäller bil, kamera, mobil, teve, dator eller liknande.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva om dem, jag älskar mina föräldrar och jag vet att de också älskar mig.

Nu ska jag plugga lite och sen ska mathias laga middag åt mig :)

Ha det underbart!
Pussar

Förutom kärlekar på dagisar och små flirtar så har det inte funnits så många kärlekar i mitt liv. Det var en till och från när jag var 16, då jag var ung och dum och föll för något jag inte visste vad det handlade om. Det var inget seriöst och varade aldrig mer än två månader i sträck. Jag hoppades nog att det skulle leda till något seriösare, men det hela tog slut, slut på riktigt, nyårsafton när jag var 16. Det gjorde såklart ont, men det gör det väl alltid när man blir sviken dådär. Men det var på ett sätt skönt att det tog slut sådär, det var skönt att slippa allt till och från och allt konstigt som var med mig och han.

Sedan kom mitt stora hjärta, min underbara mathias, in i mitt liv. Eller hela sanningen är att det hade varit på gång mellan oss tidigare, men det var inte rätt tidpunkt i mitt liv då. Jag ville inte inleda något som jag visste att jag inte kunde fullfölja just då, det är svårt att förklara. Fast jag visste redan då att han och jag liksom hörde ihop. Men jag behövde honom och allt föll på rätt plats och det blev vi, det kändes som det naturligaste som hänt. Och samma känsla finns kvar efter ett år och elva månader tillsammans. Det är något med honom som får mig att vakna varje morgon och le, som får mig att känna mig hemma bara i hans armar. Detta är min första kärlek, det första som är på riktigt och den första som får mig att känna sådan kärlek jag galdrig trodde jag skulle känna. Han och jag är vi och vi är kärlek.

Här är våra alla hjärtans dag presenter. Jag fick en jättefin ros och han fick ett kort som jag pysslat ihop, för att han ska förstå hur mycket jag älskar honom.

Nu har jag varit arton i lite mer än ett halvår och jag har hunnit med allt man "ska" ha gjort när man är arton. Jag har varit på krogen, jag har tagit körkort, jag har köpt folle på ica och jag har skaffat ett riktigt visa-kort som går betala med på bussen och internet. Det halvåret sedan jag fyllde arton har också varit ett av de bästa halvår i mitt liv. Jag tog min krogen oskuld i somras, var ganska dragen på champagne. Jag och Karro åkte till gatufesten över ett dygn, utan att sova. Jag och Mathias var till Kreta. Och en massa andra saker.

Pga att jag gillar att vara arton så mycket ska jag skriva en lista. En lista på arton dagar med arton olika ämnen, där jag kommer skriva om mig och det som finns runtom mig.

Dag 01 - Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Min första kyss
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Något jag är stolt över
Dag 09 – Mina drömmar
Dag 10 – Mitt favoritminne
Dag 11 – Detta ångrar jag
Dag 12 – Den här månaden
Dag 13 – Det här får mig att må bättre
Dag 14 – Det här får mig att gråta
Dag 15 – Mina rädslor
Dag 16 – Min favoritplats
Dag 17 – Det här saknar jag
Dag 18 - Mina ambitioner

OM MIG

Jag heter Anna Viktoria Nymo. Nymo är norskt eftersom farfar är norsk.
Jag har bott i Valla hela mitt liv förutom de första månaderna då jag bodde i en lägenhet i stan, fast det kommer jag såklart inte ihåg.
Jag har hållt på med någon slags idrott iproncip hela mitt liv, fast aldrig någon lagsport. Först dans och sedan cirkus och sedan hittade jag till friidrotten. Jag är helt enkelt inte gjord för lagsporter. Inte för att jag inte tycker om att träna och tävla med andra, jag tycker det är sjuuuukt tråkigt att vara själv, halva grejen med att träna friidrott har ju varit att träna med alla andra friidrottare. Men jag gillar det här med att bara jag kan påverka hur tävlingen går, under ett lopp är det bara jag som springer och jag kan vara i min egen lilla värld. Det går inte dåligt för att någon annan släpper in bollen i målet eller gör en dålig passning eller så utan går det dåligt kan jag bara skylla på mig. Men jag har ändå alltid haft "laget". Jag har alltid känt några av de jag tävlat mot och när man är på tävlingar utanför Jämtland är alltid hela klubben åkt tillsammans, så jag tror att vi kanske ändå haft bättre sammanhållning än typ ett fotbollslag eftersom vi inte har blivit tvingade att samarbeta och vi har inte kunnat skylla på någon annan. Fast de senaste året har så många slutat med friidrotten, vilket är jättetråkigt och jag blir snart själv klar.
Jag har ett tävlingssinne och humör som tittar fram ganska ofta.
Jag är extremt morgontrött, det är omöjligt att väcka mig ibland
Jag funderar på att bli arkitekt, men har för dåliga betyg för det eftersom jag inte har mvg i allt...
Jag ÄLSKAR choklad! (och mathias)
Jag är tidsoptimist (extrem tidsoptimist)
Jag har mycket och ganska dålig humor.

Nu ska jag ladda inför solsidan :)

Ha det underbart!
Pussar

Igår var en riktigt dålig dag. Först ett kemiprov som gick så otroligt dåligt, jag har aldrig tidigare pluggast så mycket till ett prov och det har aldrig aldrig gått så dåligt, hur går det ihop? Sedan skulle jag till ås, först var det tänkt att jag skulle låna bilen så att jag skulle hinna. Men icke, den bestämde sig pappa för att ha. Så jag fick ta bussen, kom till ås sent och sen gick tävlandet åt helvete dessutom. Eftersom pappa absolut skulle ha bilen hade han lovat mig att hämta mig i ås. Men när jag ringer till honom säger han att det är problem på jobbet och att han måste stanna. Vad gör man då en torsdagskväll då man är fast i ås? Tillslut fick jag reda på att det gick en buss från ås så att jag kunde ta mig till stan. men nu var ju alla planer på att äta middag med mathias förstörda. Så jag ringer till pappa och är sur, tillslut kan han skjutsa hem mig för att duscha och byta om och sedan skjutsa in mig igen till mathias.
Som tur vad så blev det endå en riktigt mysig kväll, mathias hade lagat middag till mig när jag kom dit och så fanns det mycket choklad :)

Nu ska jag och mina humörsvägningar åka till överammer, det blev ingen dans för mig ikväll. Jag får vänta med att ta min gå-på-dans-oskuld ;)

Ha det underbart!
Pussar

Just nu är det alldeles för mycket living on the edge. Huvudvärk konstant sedan i söndags morse och ont i magen av stressen och glömmer bort allting jag ska göra vilket inte gör något bättre. Det är för mycket ju, mitt liv känns som en ballong som är alldeles för uppblåst och påväg att spricka och någonstans där inuti springer jag runt och försöker konstant laga hålen. Men jag tror att det lugnar sig snart, bara kemiprovet och samhällsuppgifterna är över. Och PA...

För att försöka laga mig själv tog jag bilen för att hämta Erik, vred upp musiken på högsta volym och trängde ut alla tankar up huvudet.

Nu ska jag gå och laga min trasiga kropp med lite sömn. Jag har tillochmed ångest över att gå och lägga mig, jag orkar inte vekna med huvudvärk imorgon igen. Sedan så ska jag sova bort besvikelsen över att jag och Mathias inte får gå på "dejt" på alla hjärtans dag, då ska jag ha släktmiddag hos mormor som fyller år...

Sedan när jag vaknar hade jag tänkt vara superoptimistisk och se framåt. Mot hundradagars, baler och studenten.

Sov så gott!

Det sådana träningar som den idag som påminner om hur mycket jag älskar att träna friidrott. Att få vinna båda grenarna i helgen, även fast det var sjukt dåliga resultat, hjälper det med. Jag har sådan vinnarskalle, när jag vinner och det går bra är friidrott det bästa som finns och när det går dåligt känner jag inte alls för att träna. Vilket både kan vara bra och dåligt.

Jag, Madde och Anna var duktiga och pluggade riktigt mycket kemi idag. Fast det känns ändå ganska hopplöst inför provet, men jag ska sätta mig och göra lite nu.

Hej svej leverpastej!

Jag sitter och äter frukost framför kamin, ända stället det var varmt på. Om tjugo minuter måste jag och mamma åka till ås för att tävla, eller hon ska ju såklart inte tävla. Hon står i duscen och jag har inte ätit frukost än, i tid som vanligt...

Igår såg jag och mathias I rymden finns inga känslor, den var verkligen hur bra som helst. Sedan skjutsade jag hem mathias, hur kul som helst att ha körkort :)

Nu måste jag springa och klä på mig rätt kläder (ögifs hemska tävlingstajts gör mig galen).

Ha det underbart!
Pussar

Familjen Nymo (och mamma Lundström såklart) drar till Rom på påsklovet, det blir nog kul. Mamma undrade om jag ville följa med eller vara hemma, såklart jag vill följa med på en resa med min familj om jag blir bjuden :) Det kanske dessutom är sista resan med hela familjen dessutom, om vi inte ska åka och fira något speciellt senare, fast då kanske jag ändå måste betala själv.

Idag har jag gått och längtat efter sängen hela dagen. Så nu tror jag att det blir en snabb dusch för mig och sedan kryper jag ner i sängen.

Här spenderas påsken

Jag har gått och varit jättenervös i två veckor. Tills idag 13.45, då jag var tillbaka på Trafikverket och uppkörningsgubben sa "ja du anna, det där gick ju bra". Det verkade ju faktiskt som att det inte var så svårt ändå.

Jag har bara hört hur svårt det är och att uppkörningsgubbarna gör allt för att man ska misslyckas. Eve var den enda som sa att det var lätt, att man klarar det bara man är lugn. Såklart så har som alltid rätt.
Jag tror dessutom att min körlärare skulle passa mycket bättre som uppkörningsgubbe. Han låter mig alltid köra de klurigaste vägarna, innan uppkörningen exempelvis så lurade han iväg mig på jättesvåra ställen, fast jag tror det bara var för att lugna ner mig.

När jag kom hem från träningen idag hade mamma bakat en underbart god kladdkaka och Mathias hade kommit med en ros och en liten bil, min drömbil (den är jättesöt).

Nu ska jag gå och unna mig en lång dusch och en ansiktsmask.

See you later alligator!