Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Jag sitter och plågar mig själv med dåliga tankar och ger mig ångest över att jag inte pluggar. Varför ska det vara så svårt att ta tag i det som måste göras och så lätt att göra det onödiga?
Ge mig sommar
Ge mig sommar
Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Jag sitter hemma och är helt slut efter en dags tävlande. Och jag är less, så jävla less.
Det gick verkligen jättedåligt idag, jag visste att det var ett dåligt tecken att det gick bra sista träningen innan en tävling. Men jag var jättepepp på att tävla eftersom det här var första tävlingen för mig sedan i somras så jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.
Men såklart inte. Jag hade glömt hur hemskt det är att tro att den här tävlingen så kommer det faktiskt att gå bra, den här gången har jag tur, och så gör det inte det.
Först sprang jag 60m, vilket jag hoppades skulle gå bra eftersom jag börjar springa ganska bra ut ur startblocken, bättre än när jag var bra. Men icke san icke, jag var jättelångt efter redan ur blocken och då var hela loppet kört och jag var sjukt irriterad och gick och satt mig och surade. Men då var jag såklart inte längre pepp på att stöta kula och det gick lika dåligt som vanligt, även fast kulan också hade gått jättebra på träningen i torsdags (dåligt tecken).
Jag tror att jag helt enkelt måste inse att mina "glansdagar" inom friidrotten är över. Jag verkar ha passerat toppen och börjat gått neråt. Jag är för gammal för det här. Jag saknar tävlingarna när man var liten, inte alls kände någon press och slog personbästa i nästan varje tävling. Jag saknar när jag tävlade i allt, hoppade höjd längd och tresteg, sprang kort sprint (60-100m) och lång sprint (200m), stötte kula kastade diskus och ibland slägga och spjut, försökte mig på stavhopp och häcklöpning.
De var goda tider det, då jag och Eve var som piff och puff som åkte på alla tävlingar, tävlade i allt och det aldrig var tråkigt. Jag saknar de tiderna, tiderna då det gick bra. Då jag tog medalj på norrlandsmästerskap (medaljerna var ända till typ femte plats) och kom bra på andra större tävlingar och fortfarande förbättrade mig.
Tiderna då det fortfarande var underbart kul att tävla...
När är det dags att sluta? Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Det gick verkligen jättedåligt idag, jag visste att det var ett dåligt tecken att det gick bra sista träningen innan en tävling. Men jag var jättepepp på att tävla eftersom det här var första tävlingen för mig sedan i somras så jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.
Men såklart inte. Jag hade glömt hur hemskt det är att tro att den här tävlingen så kommer det faktiskt att gå bra, den här gången har jag tur, och så gör det inte det.
Först sprang jag 60m, vilket jag hoppades skulle gå bra eftersom jag börjar springa ganska bra ut ur startblocken, bättre än när jag var bra. Men icke san icke, jag var jättelångt efter redan ur blocken och då var hela loppet kört och jag var sjukt irriterad och gick och satt mig och surade. Men då var jag såklart inte längre pepp på att stöta kula och det gick lika dåligt som vanligt, även fast kulan också hade gått jättebra på träningen i torsdags (dåligt tecken).
Jag tror att jag helt enkelt måste inse att mina "glansdagar" inom friidrotten är över. Jag verkar ha passerat toppen och börjat gått neråt. Jag är för gammal för det här. Jag saknar tävlingarna när man var liten, inte alls kände någon press och slog personbästa i nästan varje tävling. Jag saknar när jag tävlade i allt, hoppade höjd längd och tresteg, sprang kort sprint (60-100m) och lång sprint (200m), stötte kula kastade diskus och ibland slägga och spjut, försökte mig på stavhopp och häcklöpning.
De var goda tider det, då jag och Eve var som piff och puff som åkte på alla tävlingar, tävlade i allt och det aldrig var tråkigt. Jag saknar de tiderna, tiderna då det gick bra. Då jag tog medalj på norrlandsmästerskap (medaljerna var ända till typ femte plats) och kom bra på andra större tävlingar och fortfarande förbättrade mig.
Tiderna då det fortfarande var underbart kul att tävla...
När är det dags att sluta? Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Falling in love with the favorite
Imorgon är det tävlingsdags och eftersom det var jättelängesedan jag tävlade sist så är tävlingsnervositeten värre än vanligt. Men för att lindra tävlingsnerverna gick jag på stan idag och köpte biljett till 100-dagars, ett till helsvart halvt onödigt linne på monki, en fin blomgrej att ha i håret och en riktigt god fika med Mathias. Sedan så köpte jag en väska också, precis den väskan jag hade tänkt beställa från internet såg jag att de hade på MQ. Jag blev lycklig och så ville jag reta Mathias lite så den fick följa med hem. Underbart blå är den dessutom och både mina träningskläder och datan får plats.
Till middag idag dukade jag och mamma fint av all inspiration från halv åtta hos mig och åt lite tapasaktig och underbart god mat. Jag hoppas att det är perfekt uppladdning för imorgon.
Här är denna underbara väska
Ha det underbart!
Pussar
Till middag idag dukade jag och mamma fint av all inspiration från halv åtta hos mig och åt lite tapasaktig och underbart god mat. Jag hoppas att det är perfekt uppladdning för imorgon.
Här är denna underbara väska
Ha det underbart!
Pussar
over and out
Dålig blogguppdatering här känner jag. Men jag kan inte rå för det, de få gångerna jag har lust att blogga fungerar inte internet eller blogg.se.
Mitt liv sen sen senast jag bloggat har innehållit både uppgångar och nedgångar. I fredags blev det utgång med trevligt folk. Först en supergod men superstark middag hos mathias och sedan lite förfestande innan vi gick ner till olearys och mötte upp Sofia och Kerstin. Det var en trevlig kväll helt enkelt. Och slutet var nästan höjdpunkten, en macka från gouter på vägen hem. Mums! som Maria Montazami skulle ha sagt.
Resten av helgen bestod av enbart pluggande av körteori och skidåkning på TVn.
Imorgon är jag ledig och det ska bli så sjukt skönt. Jag ska sova riktigt riktigt länge.
Nu måste jag skynda mig att äta pannkaka :P
Ha det underbart!
Pussar
Mitt liv sen sen senast jag bloggat har innehållit både uppgångar och nedgångar. I fredags blev det utgång med trevligt folk. Först en supergod men superstark middag hos mathias och sedan lite förfestande innan vi gick ner till olearys och mötte upp Sofia och Kerstin. Det var en trevlig kväll helt enkelt. Och slutet var nästan höjdpunkten, en macka från gouter på vägen hem. Mums! som Maria Montazami skulle ha sagt.
Resten av helgen bestod av enbart pluggande av körteori och skidåkning på TVn.
Imorgon är jag ledig och det ska bli så sjukt skönt. Jag ska sova riktigt riktigt länge.
Nu måste jag skynda mig att äta pannkaka :P
Ha det underbart!
Pussar
I'm not a perfect person
Här kommer en liten dryckesuppdatering från mitt liv:
Ingenting här hemma går att dricka, då menar jag ingenting.
Vattnet är äckligt.
Och vi hade en rutten liten liten ostbit i kylskåpet och pappa skulle ta bort den lukten med ättika, vilket inte fungerade så nu smakar allt i kylskåpet ättika, även mjölken i oöppnade paket.
Jag kan tydligen inte längre göra te, det smakar konstigt och äckligt.
Nu sitter jag här med en latte a la Anna, jättegod men jag mår illa av den vilket kan bero på att min känsliga mage inte alltid gillar kaffe.
Mjölken på skolan är äcklig.
Men en positiv sak är att jag har upptäckt att de smoothies som lyan har är underbara, så jag antar att jag får leva på dem.
Jag sitter och kollar på bilder från yran som jag fått av karro, vilka underbara dagar, vilka underbara människor. Alla är söta och lite skelögda dessutom, haha.
Ingenting här hemma går att dricka, då menar jag ingenting.
Vattnet är äckligt.
Och vi hade en rutten liten liten ostbit i kylskåpet och pappa skulle ta bort den lukten med ättika, vilket inte fungerade så nu smakar allt i kylskåpet ättika, även mjölken i oöppnade paket.
Jag kan tydligen inte längre göra te, det smakar konstigt och äckligt.
Nu sitter jag här med en latte a la Anna, jättegod men jag mår illa av den vilket kan bero på att min känsliga mage inte alltid gillar kaffe.
Mjölken på skolan är äcklig.
Men en positiv sak är att jag har upptäckt att de smoothies som lyan har är underbara, så jag antar att jag får leva på dem.
Jag sitter och kollar på bilder från yran som jag fått av karro, vilka underbara dagar, vilka underbara människor. Alla är söta och lite skelögda dessutom, haha.
Hälsningar från skogen
Jag befinner mig just nu i Överammer. Jag och Mathias är barnsliga och åker madrass och har snöbollskrig och bakar goda efterätter. Just nu sitter vi och tittar på någon Bondfilm, eller Mathias tittar och jag äter popcorn och låtsas att filmen är jättebra. Imorgon bär det hem till storstan igen, jag måste hem och träna och färga håret. För första gången i mitt liv ska jag våga göra blonda slingor, jag har velat det i hur många år som helst men aldrig vågat. Fast jag litar på Sabina och Rebbecca och hoppas att håret inte blir gult.
Förresten jag har åkt skoter idag! Mathais vågade tillochmed låta mig köra, det gick superfort tyckte jag men det hade nog gått fortare att gå. Hursomhelst så var det iallafall kul.
Nu är filmen snart slut så nu ska jag låtsas vara intresserad igen och pussa lite på Mathias som sitter på helspänn.
Ha det underbart!
Pussar
Förresten jag har åkt skoter idag! Mathais vågade tillochmed låta mig köra, det gick superfort tyckte jag men det hade nog gått fortare att gå. Hursomhelst så var det iallafall kul.
Nu är filmen snart slut så nu ska jag låtsas vara intresserad igen och pussa lite på Mathias som sitter på helspänn.
Ha det underbart!
Pussar
2010 blev 2011
Jag ska försöka göra en liten sammanfattning av 2010, som ett minne av det underbara året.
De första timmarna på året spenderades hos minna och sedan tog jag och Mathias bussen till han, kommer aldrig glömma den äckliga killen (typ gubbe) och småtjejerna framför oss.
Jag åkte till Huddinge för att tävla i början av januari. Som på alla tävlingar får jag stå och tjata på Eve huuuur länge som helst innan hon kliver upp. En dag i Huddinge lurade Hubbe oss att frukosten hade öppet till tio så vi gick upp nio och letade efter frukosten, tillslut inser vi att det är den som är bakom de låsta dörrarna och vi får äta lunch till frukost istället.
Emma fyllde år och vi firade stort, dock kanske Emma tyckte lite för stort. Sedan tog hela högen körkort medan jag knappt övningskörde. Sedan fyllde Sabina år. Vi åt mysig middag på eastern och pysslade ihop ett fotoalbum till vår underbara vän.
Sedan fyllde Madde år och vi firade henne i Persåsen där man åker kälke i typ slalombackar. Såklart är vi där den isigaste dagen, det går jättefort och såklart är jag den enda som ramlar och gör illa mig. Jag fick åka ambulans med ett blodigt ansikte och en bruten näsa. Efter att ha varit på sjukhuset i nästan fem timmar och blivit galen på nackkragen som skavde kom en snäll doktor och kollade akuta saker, allt såg bra ut förutom att mitt ansikte var uppsvullet så det gick inte se om det var något fel där. Efter att ha gått med bollhuvud flera dagar börjar jag skymta en sned näsa, att fixa den är det värsta jag gjort.
På sportlovet var jag i London med familjen några dagar. Helt underbart men jättekallt. Direkt när jag kom hem tog jag bussen till Annas stuga i Klövsjö och var där nån dag.
Sedan var det påsk och jag försökta göra ingenting. Ingenting planerat men det hände en hel del iallafall.
Julia hade också fyllt arton och det firades med tacokväll hemma hos Sabina. Vi spelade med andra ord hela kvällen. Vilket underbart spel, helst alla felsägningar.
Sen var det ciskusföreställning så jag och Karro fick springa runt och hålla koll på en massa små tygbarn, men vi var otroligt stolta över dem (när de gjorde som vi sa ;) ). Samma helg, medan jag var borta, dog min gamla marsvinstant ganska oväntat. Hon hade funnits så länge, blivit minst dubbelt så gammal som ett "normalt" marsvin så det är såklart det kändes tomt.
I juni var det student och jag lånade ut Mathias till Ebba på balen, de var jättefina. Sedan var det student, en jätterolig kväll tills jag tappade bort alla, träffade de jag inte ville träffa och frös.
Sedan var det skolavslutning, vi grillade och mös. Iallafall när grillen tändes.
När skolan slutade började mitt jobb på Jämtkraft, det jobbet jag vunnit. Pengarna gick till resor.
Första resan gick till Göteborg, för att tävla på VU (och gå på liseberg). Jag fick bo med Eves familj i en jättefin lägenhet. Tävlandet gick inge vidare men det var kul iallafall. På söndagen åkte vi med Hubbe och resten av FIG hem, sträckkörning med ett badstopp i Mora mitt i natten.
En dag tog jag tåget till Sundsvall för att möta upp Karro och gå på Gatufesten. Det var sjukt kul och sedan tog vi tåget hem nästa morgon, jag var sååååå extremt trött då.
Sen någon gång var det Yran. Det finns bara ett ord: UNDERBART!!!! Bästa Yran hittills.
Jag och Eve åkte till Gävle för att tävla. Hon kunde inte tävla och vi var bara två stycken i min kula som är min bästa gren, jag slutade två och sist... Helgen bestod mest av Gossip Girl och sömn, vi hade det bra.
Jag var på krogpremiär med Karro, bästa krogkvällen hittills.
I augusti åkte jag och Mathias till Kreta, det är bland det bästa jag gjort. Vattnet var lika turkust som mina naglar, hotellet var jättemysigt (förutom att vi inte hade AC) och maten var underbar. Vi snorklade, åt sena mysiga middagar, åt frukost på balkongen, drack drinkar på hotellet, dansade och bara var tillsammans.
Sean börjar skolan. Jag tycker att jag borde få bra schema eftersom jag ska läsa så pass få kurser, men någon idiot har satt hål flera tiimmar varje dag mitt på dagen och jag är fortfarande sur över det.
Kompaniet åker till Åsberget och jag blir firad, min present är grejer från Ikea eftersom vi åkte dit samma helg.
Höstan kom och jag var faktiskt inte höstdeppig. Jag var på myshumör och smittade av mig på Mathias.
Mamma fyllde 50 och ställde till med fest.
Rebbecce fyllde 18 och fick äntligen gå på krogen med oss. Hon bjöd på mysig middag och förfest, såklart med med andra ord.
Någon gång senare på hösten lyckades vi få med Emma på en mysmiddag i Mathias lägenhet som jag fått låna. Vi spelade såklart med andra ord och hade det underbart. Dock så fick jag den kvällen veta att en vän som jag inte träffar så ofta nuförtiden har fått en sjukdom som hon måste behandla, du har mitt stöd.
Jag och Ida fortsätter med vårat PA, vi blev sponsrade med korv. Hur mycket som helst, jag har fortfarande korv i frysen.
Parasiten kom till stan och drabbade mig (eller om det bara var vanlig magsjuka). Sedan blev även Mathias sjuk och jag blev barnvakt åt honom, såfort jag lämnade honom ur sikte blev han mycket sjukare, hopplös kille.
Den 24 december blev det jul. Mamma fortsätter tänka på att jag snart ska flytta hemifrån och ger mig vispskålar i julklapp, tydligen så ska det vara typ det bästa som finns och jag börjar känna mig lite tantig.
Tillsist blev det nyår. Alla planer försvann, liksom orken. Så jag och Mathias åt en romantisk trerättersmiddag och skålade i mousserande vin.
Förutom allt detta har året bestått av en massa mysiga tjejkvällar, glöggkvällar, utekvällar, Mathiaskvällar och en hel massa träning. Jag har förändrats och mognat och blivit lite mer kär och lite mindre stabil. Jag har haft svackor och toppar, tårar och skratt. Blivit sviken och älskad. Det har varit ett bra år, men förhoppningsvis blir 2011 ännu bättre. Jag väntar och ser.
De första timmarna på året spenderades hos minna och sedan tog jag och Mathias bussen till han, kommer aldrig glömma den äckliga killen (typ gubbe) och småtjejerna framför oss.
Jag åkte till Huddinge för att tävla i början av januari. Som på alla tävlingar får jag stå och tjata på Eve huuuur länge som helst innan hon kliver upp. En dag i Huddinge lurade Hubbe oss att frukosten hade öppet till tio så vi gick upp nio och letade efter frukosten, tillslut inser vi att det är den som är bakom de låsta dörrarna och vi får äta lunch till frukost istället.
Emma fyllde år och vi firade stort, dock kanske Emma tyckte lite för stort. Sedan tog hela högen körkort medan jag knappt övningskörde. Sedan fyllde Sabina år. Vi åt mysig middag på eastern och pysslade ihop ett fotoalbum till vår underbara vän.
Sedan fyllde Madde år och vi firade henne i Persåsen där man åker kälke i typ slalombackar. Såklart är vi där den isigaste dagen, det går jättefort och såklart är jag den enda som ramlar och gör illa mig. Jag fick åka ambulans med ett blodigt ansikte och en bruten näsa. Efter att ha varit på sjukhuset i nästan fem timmar och blivit galen på nackkragen som skavde kom en snäll doktor och kollade akuta saker, allt såg bra ut förutom att mitt ansikte var uppsvullet så det gick inte se om det var något fel där. Efter att ha gått med bollhuvud flera dagar börjar jag skymta en sned näsa, att fixa den är det värsta jag gjort.
På sportlovet var jag i London med familjen några dagar. Helt underbart men jättekallt. Direkt när jag kom hem tog jag bussen till Annas stuga i Klövsjö och var där nån dag.
Sedan var det påsk och jag försökta göra ingenting. Ingenting planerat men det hände en hel del iallafall.
Julia hade också fyllt arton och det firades med tacokväll hemma hos Sabina. Vi spelade med andra ord hela kvällen. Vilket underbart spel, helst alla felsägningar.
Sen var det ciskusföreställning så jag och Karro fick springa runt och hålla koll på en massa små tygbarn, men vi var otroligt stolta över dem (när de gjorde som vi sa ;) ). Samma helg, medan jag var borta, dog min gamla marsvinstant ganska oväntat. Hon hade funnits så länge, blivit minst dubbelt så gammal som ett "normalt" marsvin så det är såklart det kändes tomt.
I juni var det student och jag lånade ut Mathias till Ebba på balen, de var jättefina. Sedan var det student, en jätterolig kväll tills jag tappade bort alla, träffade de jag inte ville träffa och frös.
Sedan var det skolavslutning, vi grillade och mös. Iallafall när grillen tändes.
När skolan slutade började mitt jobb på Jämtkraft, det jobbet jag vunnit. Pengarna gick till resor.
Första resan gick till Göteborg, för att tävla på VU (och gå på liseberg). Jag fick bo med Eves familj i en jättefin lägenhet. Tävlandet gick inge vidare men det var kul iallafall. På söndagen åkte vi med Hubbe och resten av FIG hem, sträckkörning med ett badstopp i Mora mitt i natten.
En dag tog jag tåget till Sundsvall för att möta upp Karro och gå på Gatufesten. Det var sjukt kul och sedan tog vi tåget hem nästa morgon, jag var sååååå extremt trött då.
Sen någon gång var det Yran. Det finns bara ett ord: UNDERBART!!!! Bästa Yran hittills.
Jag och Eve åkte till Gävle för att tävla. Hon kunde inte tävla och vi var bara två stycken i min kula som är min bästa gren, jag slutade två och sist... Helgen bestod mest av Gossip Girl och sömn, vi hade det bra.
Jag var på krogpremiär med Karro, bästa krogkvällen hittills.
I augusti åkte jag och Mathias till Kreta, det är bland det bästa jag gjort. Vattnet var lika turkust som mina naglar, hotellet var jättemysigt (förutom att vi inte hade AC) och maten var underbar. Vi snorklade, åt sena mysiga middagar, åt frukost på balkongen, drack drinkar på hotellet, dansade och bara var tillsammans.
Sean börjar skolan. Jag tycker att jag borde få bra schema eftersom jag ska läsa så pass få kurser, men någon idiot har satt hål flera tiimmar varje dag mitt på dagen och jag är fortfarande sur över det.
Kompaniet åker till Åsberget och jag blir firad, min present är grejer från Ikea eftersom vi åkte dit samma helg.
Höstan kom och jag var faktiskt inte höstdeppig. Jag var på myshumör och smittade av mig på Mathias.
Mamma fyllde 50 och ställde till med fest.
Rebbecce fyllde 18 och fick äntligen gå på krogen med oss. Hon bjöd på mysig middag och förfest, såklart med med andra ord.
Någon gång senare på hösten lyckades vi få med Emma på en mysmiddag i Mathias lägenhet som jag fått låna. Vi spelade såklart med andra ord och hade det underbart. Dock så fick jag den kvällen veta att en vän som jag inte träffar så ofta nuförtiden har fått en sjukdom som hon måste behandla, du har mitt stöd.
Jag och Ida fortsätter med vårat PA, vi blev sponsrade med korv. Hur mycket som helst, jag har fortfarande korv i frysen.
Parasiten kom till stan och drabbade mig (eller om det bara var vanlig magsjuka). Sedan blev även Mathias sjuk och jag blev barnvakt åt honom, såfort jag lämnade honom ur sikte blev han mycket sjukare, hopplös kille.
Den 24 december blev det jul. Mamma fortsätter tänka på att jag snart ska flytta hemifrån och ger mig vispskålar i julklapp, tydligen så ska det vara typ det bästa som finns och jag börjar känna mig lite tantig.
Tillsist blev det nyår. Alla planer försvann, liksom orken. Så jag och Mathias åt en romantisk trerättersmiddag och skålade i mousserande vin.
Förutom allt detta har året bestått av en massa mysiga tjejkvällar, glöggkvällar, utekvällar, Mathiaskvällar och en hel massa träning. Jag har förändrats och mognat och blivit lite mer kär och lite mindre stabil. Jag har haft svackor och toppar, tårar och skratt. Blivit sviken och älskad. Det har varit ett bra år, men förhoppningsvis blir 2011 ännu bättre. Jag väntar och ser.
