Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Jag sitter hemma och är helt slut efter en dags tävlande. Och jag är less, så jävla less.
Det gick verkligen jättedåligt idag, jag visste att det var ett dåligt tecken att det gick bra sista träningen innan en tävling. Men jag var jättepepp på att tävla eftersom det här var första tävlingen för mig sedan i somras så jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.
Men såklart inte. Jag hade glömt hur hemskt det är att tro att den här tävlingen så kommer det faktiskt att gå bra, den här gången har jag tur, och så gör det inte det.
Först sprang jag 60m, vilket jag hoppades skulle gå bra eftersom jag börjar springa ganska bra ut ur startblocken, bättre än när jag var bra. Men icke san icke, jag var jättelångt efter redan ur blocken och då var hela loppet kört och jag var sjukt irriterad och gick och satt mig och surade. Men då var jag såklart inte längre pepp på att stöta kula och det gick lika dåligt som vanligt, även fast kulan också hade gått jättebra på träningen i torsdags (dåligt tecken).
Jag tror att jag helt enkelt måste inse att mina "glansdagar" inom friidrotten är över. Jag verkar ha passerat toppen och börjat gått neråt. Jag är för gammal för det här. Jag saknar tävlingarna när man var liten, inte alls kände någon press och slog personbästa i nästan varje tävling. Jag saknar när jag tävlade i allt, hoppade höjd längd och tresteg, sprang kort sprint (60-100m) och lång sprint (200m), stötte kula kastade diskus och ibland slägga och spjut, försökte mig på stavhopp och häcklöpning.
De var goda tider det, då jag och Eve var som piff och puff som åkte på alla tävlingar, tävlade i allt och det aldrig var tråkigt. Jag saknar de tiderna, tiderna då det gick bra. Då jag tog medalj på norrlandsmästerskap (medaljerna var ända till typ femte plats) och kom bra på andra större tävlingar och fortfarande förbättrade mig.
Tiderna då det fortfarande var underbart kul att tävla...
När är det dags att sluta? Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Det gick verkligen jättedåligt idag, jag visste att det var ett dåligt tecken att det gick bra sista träningen innan en tävling. Men jag var jättepepp på att tävla eftersom det här var första tävlingen för mig sedan i somras så jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.
Men såklart inte. Jag hade glömt hur hemskt det är att tro att den här tävlingen så kommer det faktiskt att gå bra, den här gången har jag tur, och så gör det inte det.
Först sprang jag 60m, vilket jag hoppades skulle gå bra eftersom jag börjar springa ganska bra ut ur startblocken, bättre än när jag var bra. Men icke san icke, jag var jättelångt efter redan ur blocken och då var hela loppet kört och jag var sjukt irriterad och gick och satt mig och surade. Men då var jag såklart inte längre pepp på att stöta kula och det gick lika dåligt som vanligt, även fast kulan också hade gått jättebra på träningen i torsdags (dåligt tecken).
Jag tror att jag helt enkelt måste inse att mina "glansdagar" inom friidrotten är över. Jag verkar ha passerat toppen och börjat gått neråt. Jag är för gammal för det här. Jag saknar tävlingarna när man var liten, inte alls kände någon press och slog personbästa i nästan varje tävling. Jag saknar när jag tävlade i allt, hoppade höjd längd och tresteg, sprang kort sprint (60-100m) och lång sprint (200m), stötte kula kastade diskus och ibland slägga och spjut, försökte mig på stavhopp och häcklöpning.
De var goda tider det, då jag och Eve var som piff och puff som åkte på alla tävlingar, tävlade i allt och det aldrig var tråkigt. Jag saknar de tiderna, tiderna då det gick bra. Då jag tog medalj på norrlandsmästerskap (medaljerna var ända till typ femte plats) och kom bra på andra större tävlingar och fortfarande förbättrade mig.
Tiderna då det fortfarande var underbart kul att tävla...
När är det dags att sluta? Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?
Kommentarer
Trackback
