enannanannan.blogg.se

Trött och less, snart väntar min underbart sköna säng. Jag förstår inte vad det är med mig, har varit hur trött som helst den här veckan. Det är så synd om mathias när jag kommer dit på kvällarna för att träffa honom och så sover jag bara i soffan. Social flickvän. Dessutom börjar jag få it i halsen, igen, så det blev knappt någon träning idag. Jag som precis hade kommit igång med träningen. Jag ska inte bli sjuk!!

Men en sak är jag stolt över iallafall. Eller förresten två! Vi har skrivit klart PA-rapporten och jag har sökt flera jobb.

Nu blir jag stolt över mig själv om jag kan ta mig till sängen i bra tid.

Godnatt

Fast besluten nu. All energi ska läggas på sådant som jag mår bra av, sådant som ger mer energi tillbaka än det tar. Som den här helgen. Chokladfondue med mina fina fina tjejer och älsklingen, att sitta och mysa och flumma till en dålig film och klumpig bajschoklad med ändå må så bra. Och en lördag med familjen i Bydalen för att komma hem till en mysig pojkvän som tar med mig till Lilla siam. Och tillsist en anna-och-mathias-söndag (eller tias som det alltid blir när jag säger mathias för fort).

Tänk om alla helger kunde vara som denna. Fast jag hoppas på nästa helg. Då hoppas jag på en riktig tjejkväll med utgång. Och att sen åka till mathias.

Två år tillsammans med Mathias, världens gulligaste pojkvän. Han väckte mig med frukost på sängen imorse, han hade gjort våfflor och te åt mig :) Sedan tog vi på oss långfärdsskridskorna och åkte en runda på sjön och fikade i solen i Badhusparken. När vi kom hem tog vi ett långt bad och har bara myst resten av dagen.
Och så firade vi igår också, Mathias bjöd på middag på Lilla Siam. Gott och jättemysigt, förutom de vid bordet bredvid som tyckte allt var "epic".







Du har hela mitt hjärta älskling.

Pussar

Gissa spåret?




Vissen blomma minns sommarens värme

Hemma i soffan ännu en dag. Förslappad, som mamma brukar kalla det. Men vad ska jag göra? Jag vill ut, ut ut ut! Det har varit sportlov och jag har inte kunnat vara ute. Det har varit sportlov och jag har fått ett par långfärdsskridskor och ett par skidpjäxor och jag har inte kunnat använda dem. Eftersom det är sportlov tyckte mamma att vi skulle åka till Åre och åka skidor, men icke san icke, istället ligger jag i soffan med hosta och utan röst. Och det är sportlov och Mathias har varit i Ottsjö och jag skulle dit, men nej nej. Och Karro var i Åre på sportlovet, men inte kunde jag åka dit heller.

För första gången i mitt liv, typ, är jag glad att det är vinter. Och för första gången har jag varit sjuk i snart tre veckor och inte kunnat njuta av vintern. Tur iallafall att jag prickade in att vara frisk pecis de tre dagarna vi var i Klövsjö. Annars hade jag blivit helt galen

Nu ska jag gå och sätta mig i solen och läsa en bra bok, Mons Kallentoft är det ända som gäller just nu.

Ha det underbart!
Pussar

Nu är Mathias hemma igen! Det var en lycklig flickvän som fick bli ompysslad idag, efter en hel vecka.

Om exakt en vecka firar jag och Mathias två år, om inget jättekonstigt händer mellan oss tills dess. Och det är något jag är stolt över. Jag är så stolt att vi klarat av jobbiga stunder och att vi fortfarande är minst lika kära som för två år sedan. Kärleken har liksom vuxit i oss och blivit djupare. Jag trodde helt ärligt inte att jag var den som skulle kunna vara tillsammans med någon så länge, jag med min rastlöshet och mitt humör. Men så visade det sig att det skulle bli precis tvärtom. Det är sant som de säger, kärleken kan vända allting uppochned. Mathias du gör mig hög och låg och galen och underbart lycklig!

Puss på dig

Lovet som började så underbart i Klövsjö verkar sluta helt tvärtom. Nu är det jordbävningar och kärnkraftsexplosioner i Japan och jag har suttit i min soffa sedan jag kom hem från Klövsjö. Och på något vis blir förkylningen konstant värre även fast jag gör absolut ingenting. Jagh ar inte tränat på över tre veckor nu, panik!!! Fast jag ska väl inte klaga, de stackars japanerna har det ändå så mycket värre än en förstoppad hals.


Klövsjö


Tomas hittade en knähund med sting ;)


Mathias och Micke vägrade använda elvispen


Ida blev inspirerad av Eva & Adam och gjorde hallonsås med glass till efterätt


Madde och Anna fick sina presenter av mig och Mathias eftersom vi inte kunde vara med på deras kalas


Anna hade ramlat och slagit sig på skidan


Vi åkte skidor...


...och såg renar


Och vi fikade en massa och var mysiga :)

Tack allihopa för en jättemysig helg!


Puss på er

Idag är det ett ögonblick ur mitt liv som gäller.

Mitt liv har innehållet så många fina fina ögonblick, sådana man önskar att man aldrig glömmer. Ögonblick från de roligaste stunderna i livet och ögonblick från de vackraste stunderna i livet. Men kanske är det bara jag, eller så är vi alla så, att det man verkligen önskar att man kommer ihåg, allt det där vackra, det blir bara som ett luddigt minne. Visst minns man det, men inte så som man önskat, inte in i minsta detalj i resten av sitt liv. Istället är det de där små korta ögonblicken man kommer ihåg, de jobbiga ioch hemska eller de helt utan mening.

Så jag ska berätta om ett minne om en dag för snart ett år sedan. Det var lördagen innan påsk. Jag åkte kälke i Persåsen. Och jag ramlade och slog sönder nästan hela ansiktet. Dock så kommer jag inte ihåg själva fallet, det är helt borta ur minnet, kanske har jag förträngt det. Och jag kommer inte ihåg så mycket av när jag låg uppe i backen och såg hur det rann blod ur min näsa. Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes när jag hade kommit ner med hjälp av en skoter och hur alla stod där nere och såg helt förskräckta ut. Jag hade ingen aning om hur jag såg ut, men när jag såg alla andras miner blev jag jätterädd. Jag minns hur jag inte kunde hålla tillbaka tårarna, och hur jag av rädsla blev alldeles yr. Sedan minns jag hur jag gick in i huset och bort till toaletten, hur jag fick hjälp att öppna dörren och komma till tvättstället för att kunna tvätta så gott det gick. Och då, bilden av mitt ansikte i spegeln. Jag höll på att svimma, ansiktet i spegeln hade stora skrapsår i hela ansiktet och det kom blod från alla sår och från näsan. Då slocknade det nästan för ögonen och det började göra ont på riktigt. Jag började tvätta mig med pappershanddukar men blev för yr. Så jag fick lägga mig på golvet med fötterna högt, jag var yr, hade ont och var rädd. Jag minns så väl hur jag låg där på mattan och tårarnna rann medan jag väntade på ambulansen.

Det här ögonblicket kommer jag aldrig glömma. Jag låg och undrade hur mycket jag hade förstört nu. Men som tur var var det bara näsan som var bruten. Och näsan fick jag tillfixad och nu har jag bara kvar ett litet ärr mittemellan ögonen där näsan möter pannan. Och jag är en upplevelse rikare, även fast det är en dålig. Och det konstigaste med hela det där var att jag var så jäkla lugn. Visst, tårarna rann, jag var svimfärdig och så. Men jag var ändå så jäkla lugn.