enannanannan.blogg.se

Söta små tyg-barn är verkligen söta. Stora tyg-barn är också söta, som Elinor och Karro när de tar i allt det kan för att göra aerobicsövningar vi själv hittat på halvt själva.

Jag fortsätter bara skratta åt min hög med läxor, vad annars kan man göra? Till alla lärare på NV: Nu är det faktiskt så att det finns de som går NV som har ett liv utanför skolan också. Och vissa vill faktiskt göra annat än att plugga 24/7. Dessutom så måste ni ju nästan få beröm, vi har knappt haft läxor eller prov tidigareoch nu har vi en eller fler läxor i varenda ämne(detta är faktiskt inget skämt, det är helt seriöst. Eller kemi, idrott och estet har vi inte läxa i, men annars...).
Jag kan säga som Karro. Livet är som en ketchupflaska, först kommer ingenting sen kommer allt på en gång.

Jag behöver bränsle som kyssar ifrån dig.

Ha det underbart!
Pussar

Jag känner mig så lycklig ikväll. Det pirrar i hela kroppen helt utan anledning. Underbart.

Puss på dig!

Jag sticker till Mårdsjön nu, antagligen så vet inte en kotte vart det ligger(jo kanske två, dom två M:en) vilket inte alls är konstigt. För att skriva mer rakt på sak: jag åker ut till skogen nu, verkligen till skogen med stort S. Där blir jag översvämmad med läxor. Helt bokstavligt talat, om jag skulle lägga mig ner på golvet skulle böckerna täcka hela mig. Hi-inlämmning, Eng-verb, Eng-grammatik, Sv-läxa beskriva bild, Sv-läsa läsa och skriva om en text, Ma-prov, Fy-prov, RIÖ, frågor, RIÖ-hemprov, Eng- Angels and demons(en bok på 600 sidor som jag valde själv, dum som jag är). Ändå så lär jag ha missat något. Jag kom just på en läxa...

Jaja drunkna i böcker är säkert bra för något, typ för lilltårna eller så.

Ha det underbart!
Pussar

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..

Vad vore hösten utan Winnerbäck? Typ som att cykla utan hjul, eller som att äta soppa utan sked eller som att segla utan segel. Eller iallafall lite gråare, lite kallare och lite tristare. Helt enkelt lite mindre härliga låtar med texter man alltid känner igen sig lite i

Ha det underbart!
Pussar

Igår var allt helt lugnt. Tills det inte längre var helt lugnt. Menmen någon gång ska bli den första gång man kliver över gränsen, annars vet man ju inte vart gränsen är. Även fast vissa aldrig lär sig, men det var en helt annan sak.

Och Karro är gullig. Jag ringer och beklagar mig och det jag får höra är "Det är jättebra Anna! Nu har du ju lärt dig nåt". Och sedan berättade att hon hade börjat förbereda ett tal till mig och Mathias, vilket var nästan ännu gulligare.

Men den där trappan, det ända som är ett stort mysterium. Det är ju tre våningar! Jag förstår inte... Iochförsig så saknar jag ett bh-band och ett sko-inlägg också, men jag gissar att sko-inlägget är i Tommys bil och de där dumma bh-banden sitter ändå aldrig.

Och Karro börjar redan, eller för några veckor sedan egentligen, peppa inför nästa helg. På något konstigt sätt så gör jag också det :)

Ha det underbart!
Pussar

Idag är det fyra dagar tills Winnerbäcks nya skiva kommer ut!

Idag har jag varit pigg hela dagen. Det var längesedan jag var pigg kan jag erkänna. Jag förstår bara inte hur jag kan vara pigg idag när jag igår kväll var helt borta och vandrade runt i huset till midnatt.

Idag har jag haft idrott utomhus, jag glömde vantar och mössa. Efterår gjorde det så ont i öronen att jag knappt hörde något och jag kunde inte röra fingrarna.

Idag har jag bytt till norska på min mobil, så nu blir jag jätteglad så fort jag tittar på mobilen(Emma, nu skämtade jag igen litegrann. Och till er andra, jag och Emma har ett litet internskämt om norska)

Idag, på grund av ovenstående, började Emma skratta alldeles för mycket under fysiklektionen.

Idag har jag upptäckt hur gammal min lilla bror är. Visst visste jag hur gammal han var, men jag har aldrig reagerat på att han verkligen är hela femton år och går i nian. Lilla bror är visst inte så liten längre.

Idag har jag varit på Rödön och försökt lära typ tjugo barn med alldeles för mycket energi hur man går på klot, cyklar enhjuling, jonglerar och klättrar i tyg. Själv hade jag på mig randiga clownbyxor med bananer på och kan själv verkligen inte cykla enhjuling, gå på klot eller jonglera. Menmen, barnen var söta och jag klarade iallafall att lära dem något jag själv inte kan.

Idag är näst sista dagen på veckans skoldagar och alltså en dag kvar tills att vi ska fira Emma och två dagar till vår efterlängtade NV-fest.

Idag ska jag gå och lägga mig aningens tidigare än igår, godnatt.

Ha det underbart!
Pussar

Bussar är bra. Det är så skönt att sitta en kväll i en halvtom buss och lyssna på skön musik och bara tänka, eller att inte tänka alls utan bara åka. Hur som helst så åkte jag buss idag, annars skulle jag kanske inte tagit upp bussar som ett helt random ämne, och såklart var det kväll och halvtomt också.

Jag kom att tänka på att för ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat trott att jag skulle vara tillsammans med någon i ett halvår nästan utan problem. För jag har aldrig varit den romantiska flickan som trott på långa lyckliga förhållanden, jag såg mig aldrig som en sådan person. Jag har aldrig drömt om en stilig prins som räddar mig från en elak styvmor och en eldsprutande drake. Kanske för att jag har så svårt att vara romantisk, visa mina känslor och släppa in någon i mitt liv. Eller kanske just för att jag aldrig tidigare haft ett lyckat förhållande, eller något som varat mer än två månader. Jag har helt enkelt aldrig velat ha något längre, just för att det krävs så mycket av en då. Jag har aldrig velat ge så mycket av mig till någon annan, och jag har heller aldrig fått så pass mycket från någon.

Tills för ett halvår sedan. Mathias Granlöf. Dock så trodde jag väl inte då heller att det skulle hålla så pass länge som ett halvår. Ett halvår är för mig fortfarande så jukt jävla länge, samtidigt som det känns jättekort med dig. (Som sagt så ser jag några månader fortfarande som länge.) Jag vet inte hur du gör, men du får mig att le bara av att jag har dig i närheten. Även när det är höst och även när allt borde kännas tungt och grått. Och du har så lätt att ge, jag önskar jag var likadan. Ibland förstår jag inte hur du stått ut med mig. Men även fast det kanske inte alltid varit lätt, även fast jag kanske inte alltid varit den flickvän du önskat och förtjänar så har jag alltid älskat dig.

Och detta inlägg är för alla våra stunder, alla våra skratt och även våra tårar. Alla middagar vi knåpat ihop och alla gånger vi suttit och bedömt mörk choklad av olika märken. Alla gånger du kallat mig pucko och alla gånger jag kittlat dig tills du hållt med mig(du är för kittlig och för klen för att göra motstånd ;) ). Alla gånger bland annat Madde blivit halvt galen på oss för att vi inte har koll på någonting och för alla bussar som vi missat. Detta är en metafor för hur mycket du betyder för mig. Jag utbringar härmed en stor skål(även fast det är någon dag för tidigt fortfarande) för oss och hoppas på att vi är mer än ett halvår.

Och nej, det har inte gått ett halvår än, inte förrän till helgen eller så:) Jag vet att jag kanske borde skrivit detta då, men nu kom det och nu blev det skrivet. Och ack ack vad detta blev ett snyft/smörar-inlägg, men sådana inlägg behövs ibland också.

Ha det underbart och känn kärleken som strömmar från mina fingrar in till dataskärmen!
Pussar

Helgen var kul. Minst sagt. The muppet show och Andreas som galen får en lätt att glömma dåliga tävlingsresultat.

På lördag är det NV-fest, pepp. Och på fredag ska vi fira Emma, kulkul :)

Och nu sitter jag här och snurrar nervöst på stolen. Jag har ingen aning om vart mina fysikböcker är, vilket är extremt bra eftersom jag har ett fysikprov imorgon som det kommer att gå såååå bra på, minst mvg+. (Och för alla som är som Emma och har lite svårt med humor kan jag berätta att jag var ironisk. Jag är sämst på fysik, men måste verkligen få g på det här provet.)

Och nu ska jag snart med bussen till Mathias.

Ha det underbart!
Pussar


P.s. skolan dödar mig. 8-17 och jag sover ungefär lika bra som en duracellkanin, inte speciellt mycket alltså. Jag älskar mitt liv nu, eller inte...

Jävla plåtskrot! Jag kan inte prata, för jag kan inte säga s, f eller r. Och så kan jag inte le, utan att se galen ut. Och så kan jag inte äta, för jag har en stor plastgrej bakom tänderna så jag kan inte bita ihop några tänder alls. Och så kan jag inte bita av någonting heller för det gör så ont. Och så lever jag på Ipren, fast nu får jag inte ta någon Ipren förrän ikväll. Mamma blev inte alltför glad när jag tod två Ipren imorse, vilket man tydligen inte får, men vad skulle jag göra? Det måste ju ändå vara alla människors rätt att få sova!

Och filmen igår var helt underbar! Jag kan tänka mig hur jag och Karro sitter ute på havet i en segelbåt och försöker knyta sådanadära knopar, haha. Och Sabina, ja du är väldigt högljudd av dig ;)

Ha det underbart!
Pussar

(Jag kanske var den enda som läste boken "Långa farbrorn och lilla Anna" hehe)

Jag övningskörde idag. Från stan! Men ibland blir jag nervös och då går allt åt helvete. Som när jag ska köra in på våran gård, mellan två stolpar som står jättetätt. Jag får motorstopp ungefär sjutton gånger innan jag långsamt men ryckigt kommer in under äppelträdet.

Som ni ser har jag inte längre något intressant att skriva på min blogg för tillfället. Därför fyller jag upp internet med mina historier om min halft värdelösa bilkörning.

Nu ska jag planera bio och fika med Vallatjejerna imorgon! Och så ska jag ta en sista titt på mina tänder, såsom de ser ut utan en massa plåtskrot.

Ha det underbart!
Pussar

Ja, vad ska man säga. Skolan är oftast trist. Jag saknar dagarna på Valla, men nu ska vi inte se bakåt. Nej nu ska jag försöka glädjas åt att jag har nästintill bara matte, fysik och kemi hela dagarna. NV08 går nämligen till fem varje dag även fast vi har bara en svenska lektion och en och en halv(varannan vecka en) engelska lektion i veckan. Jag hoppas du som läser känner hur jag bara strålar av glädje, in på bloggen och ut genom din dataskärm.

Och jag och Eve sitter och försöker rimma på orgasm, det finns inget som rimmar på orgasm.

Och jag har gått upp flera kilon i helgen när jag varit i Stockholm, jag ser fortfarande gravid ut.

Och det kanske nalkas klassfest, eller så blir det ingen som planerar och kollar upp. Vi får se vad som händer :)

Och jag och Mathias har kanske snart varit tillsammans i ett halvår. Vi trodde vi hade koll och vi trodde vi räknade varje månad. Men det visade sig att vi såklart inte hade koll på någonting. Men man kan ju alltid fira att man varit tillsammans länge, då slipper man hålla koll på tiden. Och så kan man alltid fira ;)

Nu tror jag att jag ska ta och läs Elle på engelska, enbart för att jag känner mig så duktig då när jag med min dåliga engelska lyckas förstå ett helt stycke.

Ha det underbart!
Pussar