enannanannan.blogg.se

börjar släppa lite. Mina och mathias planer och reservplaner försvann liksom våran ork att anstränga oss mer så nu blir det nog vi två, en massa god mat och förhoppningsvis en bra start på det nya året. Det kanske låter tråkigt, och ja visst hade vi hoppats på lite större nyårsfirande, men det blir nog bra ändå :) jag har ju min nyårskyss och det är ändå det viktigaste.

Nu ska jag försöka klura ut varför jag har två skedar i min frukostskål och sedan ska jag ut och övningsköra. Om jag bara snabbar på med teorin får jag boka uppkörning snart! :)

Ha det underbart!
Pussar

Mitt liv pendlar mellan "sambo"liv med disskussioner om vem som ska ta disken den här gången och vad vi ska äta till middag till ett ungdomssingelliv hemma med en 90-säng, stökigt rum och en mamma som tjatar om nästan allt.

Ibland tappar jag nästan bort mig själv i ett liv jag själv inte riktigt får grepp om. Men jag gillar det, annars hade jag ju inte haft det såhär.

Idag åte Mathias hem, tillslut när bilen ville starta, och jag börjar redan sakna honom. Julklappen jag fått av honom ligger lockandes i mitt rum i väntan på att det ska bli julafton, jag börjar bli rejält nyfiken. Idag upptäckte jag också att Erik har köpt en julklapp till mig, vilket jag inte hade en aning om att han skulle göra eftersom vi syskon inte brukar ge något speciellt till varandra. Så nu tror jag att jag ska åka på stan imorgon och fixa en julklapp till honom också, jag kommer inte bara på vad...

Nu ska jag ringa Mathias och försöka ställa mig in i mitt hemmahosmammaochpapaliv ordentligt, det lär bli långa samtal och mycket saknande i drygt en vecka.

Ha det underbart!
Pussar

Ingen effektiv helg det här. I fredags var jag helt slut och min förkylning hade blivit värre, igen... så mina planer för kvällen var bara att skippa då jag knappt orkade ta mig ur soffan.
I lördags klev jag och Mathais upp alldeles för tidigt för att ta bussen till Överammer. Tanken var då att jag och Mathias skulle plugga en massa i helgen eftersom vi båda hade mycket plugg att göra. Men det där med att plugga är inte riktigt min starka sida. Så nu sitter jag här med en religionsuppgift som ska in ikväll och så måste jag plugga matte till provet imorgon bitti.

Jag är less...

Men jag och Mathais har iallafall hunnit koka knäck och han har slagit in min julklapp och jag blir bara mer och mer nyfiken på vad det kan vara :)

Jag har dessutom nästan lyckats bestämma mig för vad han ska då, men det är hemligt på bloggen eftertsom han läser.

Ifall någon ville veta så är både mina skor och min miniräknare tillbaka och jag börjar friskna till.

Alla har börjat med listor på sina bloggar, jag funderade på att börja jag med men sedan kom jag på att jag aldrig skulle komma ihåg att skriva varje dag. Men jag kan ju berätta om min första kärlekiallafall, såsom alla andra. Iallafall min första stora, riktiga och äkta kärlek (det är det som räknas) är min älskling/hemmafru/knäppis osv. Han har fått mig att tro på kärleken, innan honom trodde jag inte på kärlek. Jag trodde såklart att det fanns, men jag hade någon konstig idé om att man måste varit med om oäkta kärlek och bli sårad ett stort antal gånger tills man hittade den riktiga kärleken som kunde få en att förvandla gråt till leende genom att bara finnas där. Jag trodde inte att jag då skulle träffa någon som får mig att känna allt jag aldrig tidigare känt, någon som förvandlar mitt hårda skal till en "känslosam mes". Jag hade ju inte förtjänat detta redan, så jag hade så svårt att tro på att det inte var något skumt gömt under någon sten i kärlekssnåret.

Men tydligen behövs det inte så mycket "lidande" för att hitta en första äkta kärlek. Det lilla jobbiga jag fick stå ut med tycker jag fortfarande inte är tillräckligt för att jag ska förtjäna någon som du. Tack för att du finns där för mig. Tack för din kärlek. Tack för att jag får chansen att älska dig.



Och förlåt för bilden. Men när det inte går ta kort på dig och de få gånger man lyckas fånga dig på bild ser du lite smått galen ut så får du stå ut med lite galna bilder ;)

Ha det underbart i juletider!
Puss på er

I helgen känns det som att det mesta gått dåligt för mig. Igår upptäckte jag att jag glömt mina älskade skor någonstans, antagligen i ås eftersom jag hade två par skor med mig den dagen. Eller på bussen till ås. Jag fick panik och försökte få tag på nån som kanske sett dem, men det går inge vidare. Jag har verkligen inte råd att köpa nya skor nu, 2,5 tusen går jag inte runt med i fickan varje dag för att kunna köpa iläggssulor och skinnskor...
Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att skorna är i ås så jag kan få igen dem.

Och min mobil har fått ett eget liv. I natt klockan två fick Mathias ett sms av mig: "vad är du?". Jag gick och la mig strax innan ett och sov som en stock vid två. Mathias hade svarat på smset och varit orolig, men jag sov så djupt att jag inte vaknade. På morgonen undrade han igen varför jag hade skickat ett sånt sms, och jag skickade det aldrig, jag sov ju som en stock.

Och nu orkar jag inte skriva mer

Godnatt

Just det. Min miniräknare är borta också och jag är så förkyld att jag knappt kan andas...