enannanannan.blogg.se

Bild från våran picknick i kylan. Mitt i glädjen över att gått ut tvåan var någon "jättepositiv", haha ;)

Ville lägga ut mer somriga bilder, som typ från midsommarafton som var jättemysig. Men min kamera valde att lägga av lagom på min födelsedag så alla bilder är jättesuddiga och dåliga. Men jag kan lägga ut lite bilder från London och Thailand. Jag vill åka till Kreta nu, nu, nu! Fick en resväska idag som jag ska ha till Kreta, om den inte blir för liten dvs. Har börjat planera packningen, Mathias kommer bli galen på mig, hahaha.



Och så hade jag tänkt lägga upp söta bilder på Mathias. Men eftersom min kamera är störd och Mathias likaså, så blir det aldrig några osuddiga bilder MED M. Jag tror alltid att jag äntligen ska lyckas ta ett bra kort, men M är alltid snabbare än kameran och hoppar iväg.

Nej, nu ska jag snart kliva upp för min näst sista jobbdag och några timmars sömn behöver jag.

Ha det underbart!
Pussar

http://sommarbloggen2010.wordpress.com/

Jobbet rullar på, även fast jag blir tröttare och tröttare för varje dag.
Idag fick jag följa med till Fränsta för att hjälpa till att sälja el. Det var väl ganska drygt och gick inte speciellt bra, men jag fick chokladaskar och en och en halv timmes extratid. Pengar rullar in, det går bra nu ;) Dock så sket det sig att träna idag. Jag kommer glatt gåendes in på Hofvallen och längtar efter att träna, men när jag ska gå in i omklädningsrummet var det låst och när jag lika glad tänkte byta om på toan var det låst där också. Så den inte alls lika glada Anna fick bara sätta sig på bussen hem...

Nu sitter jag framför datorn och försöker planera midsommar. Planerna förändrades, men då kanske jag åker bort till M istället. Eller så sitter jag hemma och ruttnar med föräldrarna och gamlingarna, hahaha eller inte...

Åh vilket fail inlägg det här blev. Jag skyller på extrem sömnbrist.

Ha det underbart!
Pussar

Hahahah kan inte sluta skratta åt de här bilderna, typ skadeglädje åt mig själv. Men ändå, hur fan lyckas man?

Jag känner att jag har haft en extrem skrivtorka på sistone, eller så känns det länge bara för att tiden går i slooowmotion för tillfället.

Vad har hänt i Anna Nymos liv på sistone då? Hmm... kanske inte så mycket vettigt. Jag har äntligen fått mitt halebop abbonemang. Annars jobbar jag typ hela dagarna, kliver upp strax innan halv sju, jobbar till fem, tränar, kommer hem runt åtta, äter och duschar, går och lägger mig vid halv elva, kliver upp vid halv sju...

Jo förresten, jag har fått typ återfall på Lasse Lindh också. Känns skumt, för mig representerar Lasse något i mitt liv som jag lämnat. Ett sätt att vara, ett sätt att se på mig själv och på allt annat som jag inte längre ville vara inblandad i. Jag vet att det bara är musik, men det representerar mer. Något jag inte vill ha, jag vill inte vara den jag var då.

Kanske blir gatufesten. Vill se The Sounds, men jag får se hur det blir med det. Hoppas gör jag iallafall :)

Måste bara få berätta att jag har underbaraste pojkvännen. Nu börjar han bli teknisk också, så han kanske lyckas läsa det här ;)
Puss på dig!

Jag ger dig inte min morgon och inte min dag. Du får nåt så mycket bättre, du får hela jävla jag.

Jag vill inte gå och lägga mig. Jag ska upp om sju timmar, men jag vill bara sitta här och njuta av känslan av oövervinnerlighet. Jag är arton, jag får göra vad jag vill (typ allt utom att gå på Systemet) och ingen kan längre se ner på mig för att jag bara är ett litet barn. Jag börjar komma in i "det rikktiga livet". Jag vill bara leva, jag vill bara ha en underbar artonårs-sommar!

Jag trodde det inte skulle kännas att bli arton. Men det mer än känns. Kanske bara idag, kanske bara för stunden, men jag njuter fullt ut!

Ha det underbart!
Pussar

AAAAAAAAAAAAAAAAAAARTOOONN!!

Och min kamera valde att la av just idag, t a j m i n g . . .

Fick en tvångstanke att jag måste skriva ett sista inlägg som sjuttonåring, ett sista inlägg som barn och oskyldig. Eller kanske inte så allvarligt, det är en av 365 dagar på året och förändrar mig inte mer som person en alla de andra 364. Men på pappret är jag vuxen, får en massa ansvar och så.

Dagen till ära har jag bakat två tårtor till imorgon. De ser goda ut iallafall...

Nu ska jag gå och borsta tänderna och lägga mig i sängen och vänta tills mamma och pappa sjunger för mig imorgon bitti (hoppas jag iaf, hehe ;) )

Ha det underbart!
Pussar

Jag kan knappt tänka mig mitt liv utan att åka och träna friidrott varje dag. Liksom vad skulle jag göra med all tid annars? I genomsnitt tar nog friidrotten minst tre timmar per dag, ofta mer. Dessutom går jag runt och tänker friidrott många av de resterande timmarna. Det blir som ett helt liv, en identidet. "Vem är du? -Jag heter Anna och är friidrottare". Jag har tränat friidrott sedan jag var elva år, ungefär så långt tillbaka jag har bra minne. Och redan när jag var ännu mindre byggde min morfar en höjdhoppsställning och lärde mig hoppa höjdhopp.

Men nu finns risken att det börjar ta slut. Eller riktigt slut kommer det aldrig ta, jag kommer alltid vara friidrottare. Men det här är ändå min sista sommar på figet, vad jag gör efter studenten har jag ingen aning om. Men den största anledningen till att jag börjar se mitt slut är att figet är utan tränare till hösten. Varenda en slutar, uppsagda eller slutar av egen vilja. Vad händer då med oss? Vi kan ju inte träna bara vi, vi måste ha en tränare. Kanske slutar jag redan innan studenten, blir det ingenting bra mde fig har jag planer på att sluta i höst.

Men nu kommer problemet. Rent teoretiskt skulle jag kunna sluta till hösten om det inte blir någon bra lösning på figet. Men i verkligheten vet jag inte om jag kommer kunna sluta. Jag kan inte ta bort en sådan stor bit ur mitt liv, en sådan stor bit kärlek, och lämna efter ett tomrum. Jag skulle inte vara hel då. Inte när det bästa jag vet är att ta fram spikskorna för första gången på länge och känna känslan av att flyga fram. Inte när jag trots allt älskar våra morgonpass som ibland får en att må så dåligt att man bara önskar att man var hemma i sängen. Inte när jag en dag som denna åker till hofvallen och tränar i kyla och spöregn trots illamående och ögonlock som hänger till fötterna.

Jag kan bara inte sluta. Men kanske inte heller fortsätta.

Lyssnar på Winnerbäck på hög volym för att få höra någons annans tankar och känslor, för att slippa höra mina egna, för att mina dåliga tankar inte ska få ta över. För att stänga ute, för att stänga av. För att kunna släppa det och sova.

Jag är så trött att det gör ont i hela kroppen, vad händer?

Måste få berätta att jag upptäckte idag igen att friidrott i värme och strålande sol är det bästa som finns. Varför glömmer jag så bort det alldeles för ofta?

Jag är trött. Jag är förvirrad. Jag mår nog inte bra.

Godnatt