För det ekar i huvet

Här sitter jag och ser galen ut. Min mascara är så vattenfast att jag måste lägga på min vita vattenfastborttagning på ögonfransarna och sedan gå runt så i flera minuter innan mascaran går ta bort.

Och lika vitt som det är på mina ögonfransar är det utomhus. Det vräker säkert ner snö också. Jag vet inte, för det enda jag ser i fönstret är min egen spagelbild. Mörkret har ätit upp allting. Mig också. Inifrån och utifrån och från alla andra håll, dock inte bokstavligt nu när julbaket och tårtbaket kommit igång.

Tur att det finns sådant som tittar fram och lyser upp dagarna ibland. Jag och Mathias har flummat runt hela helgen. Bakat världens gulligaste pepparkakshus, sovit halva dagarna(under mitt underbara fluffiga duntäcke som mamma köpte till mig när jag klagade på det förra), druckit glögg och bara haft det mysigt.

Och igår. Igår. Igår. Igår. Igår. Igår.
Winnerbäck var underbar. Doch så började min rygg protestera efter två timmar. Men oj oj oj vad det var värt det. Det enda jag saknade var Kom Änglar, men ändå. Man kan ju inte få allt, den spelades ju på Yran. Tror jag gick runt halvt i trans igår kväll och så hade jag tappat hörseln så jag gick runt och halvskrek så M trodde jag skulle väcka alla grannar. Men än en gång. Winnerbäcks spelning var otroligt underbar och sådär härligt mysig och glad.

Nej, men nu ska lilla sömntutan vandra till sängen.

Ha det underbart!
Pussar

Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?

Nej, jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Jag råkar bara gå natur och riö och dessutom ha en bror som sitter som fastlimmad vid datorn de få gånger jag befinner mig hemma.
Men efter en massa klagande från mig, jag sa att jag måste göra läxorna på datorn hehe, låter det som att det nalkas en egen dator i julklapp. Och som tröst för att det är bra bit kvar till julafton plockade pappa fram en gammal dator som jag nu har. Dock så är den väldigt gammal, men så länge det ändå är XP på den så kanske jag står ut med slow motion och konstig skärm ett tag till. Men ändå, man vet aldrig med mamma och pappa. De kanske bestämmer sig för att ge mig en dammsugare och en elvisp istället.

Sedan så måste ju jag också köpa några vettiga julklappar. Jag har ingen aning. Eller kanske en liten aning vad Mathias ska få. Men vad ska jag ge till mamma och pappa? Och vart när hur ska jag lyckas hitta bra julklappar till Erik och Johan? Och resten? Nej, hujedamig vad jag är sämst på att köpa presenter och julklappar...

Jag kom precis att tänka på en sak. Om atmosfäriskt syre så väldigt lätt blandar sig med vatten, som vi lärt oss på miljölektionerna, får man i sig mer syre om man skakar vattenflaskan/glaset innan man dricker vattnet?  Isådanafall, är det bra eller dåligt?
Svar behövs, annars kommer jag gå ner mig i mina funderingar(typ).

Ha det underbart!
Pussar

Alltid nåt som ville jaga och förvirra. Nåt som inte var IKEA, nåt som inte hade lösningen i kanten

Feberdrömmar i soffan halv tre en tosdag. Stekt ägg och risifrutti till middag. Vet att jag har en massa läxor och annat att göra, men jag sitter fast som paralyserad vid Spotify och lyssnar på Winnerbäcks underbara röst. Kanske skippar historian imorgon, känner mig inte pepp på att ha hål i över två timmar för att enbart titta på någon dålig film. Känner mig allmänt opepp på allting. Ska se om det går över med lite sömn.
Lägga mig under täcket och sova i några månader tills det blir ljusare känns annars otroligt lockande.


Detta är inte rätt

Alltså vad händer?
Jag fattar ingenting.
Får inga svar.
Det finns ingen anledning till detta.

Det borde inte vara såhär. Det gör bara ont för alla inblandade.

Med sommaren kommer bättre dar min vän

Kvällen igår började med tacos på golvet i "stugu-Carros" lägenhet och slutade på samma ställe några timmar senare med ben and jerrys och sex and the city. Och ännu lite senare varm choklad, som jag mycket skumt lyckades bränna, och Winnerbäck och lite depp-prat. Fast när jag tittade bort i några sekunder somnade Mathias, tror han blev lite less på depp-pratet. Men ack så söt han är när han sover.

Och ack vad less jag är på hösten och detta eviga mörker. Tressiga dagar och sömnlösa nätter har aldrig ingått i min drömbild av livet. Men jag antar att det är den verkliga bilden av livet när man går NV och dessutom absolut ska gå RIÖ och vara cirkusledare. Att vara tidsoptimist och aldrig planera gör antagligen inte saken bättre. Men jag fortsätter intala mig att det blir bättre när vårterminen börjar. Kanske ljuger jag för mig själv, men kommer fortsätta tro på det så länge det fungerar. Tur att man är lättlurad ;)

Nej, nu ska jag gå och släppa ut myran som har krupit runt här under hela inlägget.

Ha det underbart!
Pussar

Jag vill inte att det ska gå ut över dig. Men jag antar att det är en del av mig som liksom följer med på köpet.

RSS 2.0