För det ekar i huvet

Här sitter jag och ser galen ut. Min mascara är så vattenfast att jag måste lägga på min vita vattenfastborttagning på ögonfransarna och sedan gå runt så i flera minuter innan mascaran går ta bort.

Och lika vitt som det är på mina ögonfransar är det utomhus. Det vräker säkert ner snö också. Jag vet inte, för det enda jag ser i fönstret är min egen spagelbild. Mörkret har ätit upp allting. Mig också. Inifrån och utifrån och från alla andra håll, dock inte bokstavligt nu när julbaket och tårtbaket kommit igång.

Tur att det finns sådant som tittar fram och lyser upp dagarna ibland. Jag och Mathias har flummat runt hela helgen. Bakat världens gulligaste pepparkakshus, sovit halva dagarna(under mitt underbara fluffiga duntäcke som mamma köpte till mig när jag klagade på det förra), druckit glögg och bara haft det mysigt.

Och igår. Igår. Igår. Igår. Igår. Igår.
Winnerbäck var underbar. Doch så började min rygg protestera efter två timmar. Men oj oj oj vad det var värt det. Det enda jag saknade var Kom Änglar, men ändå. Man kan ju inte få allt, den spelades ju på Yran. Tror jag gick runt halvt i trans igår kväll och så hade jag tappat hörseln så jag gick runt och halvskrek så M trodde jag skulle väcka alla grannar. Men än en gång. Winnerbäcks spelning var otroligt underbar och sådär härligt mysig och glad.

Nej, men nu ska lilla sömntutan vandra till sängen.

Ha det underbart!
Pussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0