enannanannan.blogg.se

Jag orkar inte mer.
Min kropp har protesterat i flera dagar nu.
Jag mår illa och trot att jag ska spy varannan sekund, huvudet är som en ond stor sten, mitt balanssinne har lagt av.
Jag vandrar runt i en stor och äcklig grå gyttja

Bloggen är under ombyggnad. Och här tog orken slut...

Jag är trött. Jag och M lyckas alltid fastna framför sådanadär dåliga serier som visas när ingen längre orkar se på tv. Så efter att ha klivit upp tidigt i morse är jag tröttare än tröttast. Men gladare än gladast av tanken på M.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
och att dina ord i natten är det enda som når in

I can buy you

but I can't make you do what you don't

and I can hire you

but I can't make you love me

I can't make you care

Igår var jag less på mitt liv. Jag bara låg i sängen och kände för att inte stiga upp förrän det blev sommarlov, jag var fast besluten på att gå i ide.

Dock så klev jag upp imorse igen och drog mig iväg till träningen, trots illamående och huvudvärk, men vad gör man inte för att få känna sig "levande" en måndag morgon. För visst jag är så sjukligt less på mitt liv just nu, jag skulle byta det mot nästan vad som helst.

Jag är så less att vakna på morgnarna och känna att det bara blir tyngre och tyngre att kliva upp för varje dag. Ingenting hjälper, det är för mycket just nu. Ju mer jag försöker att "göra undan" desto mindre tid verkar jag få. Allting känns hopplöst och meningslöst. Och jag vet vad alla säger: "Du gör alldeles för mycket Anna!". Men nej, det är bara nu i några veckor jag ligger på minus i tidsförrådet, annars är allt perfekt.

Jag är fortfarande otroligt kär i livet, det är bara mitt liv just nu jag skulle kunna spy på.

Ha det underbart!

Jag saknar dig. Kom hit och håll om mig, den där filmen skrämde mig verkligen.

Godnatt världen och snart godmorgon cirkus igen
Ha det underbart!
Pussar

Klockan är halv sju. Jag sitter med matteboken, lite rom på kex, ett glas rött vin och mörk choklad, dessutom fortfarande med träningskläderna på. Så är det när Anna ska släpa upp matteboken och plugga på en lördag. Vad  händer?

Jag har äntligen kommit på varför jag går nv. Ni vet den där reklamen "Så här kan det kännas att inte ha gått NV. NV, den breda linjen". Jag går nv för att jag tror att jag ska känna sådär om jag inte går nv. Jag går nv för att jag inte vill kunna ångra mig senare. För att jag inte ska kunna känna att jag inte längre har alla möjligheter. För att jag inte vill komma senare och kunna säga till mig själv: "Du kanske skulle ha gått nv iallafall Anna, då hade du kunnat blivit läkare nu."

Men hallå! Sen när har jag tänkt bli läkare? Sen när hade jag tänkt bli kvantfysiker eller rymdforskare? Inte nu och inte sen. Antagligen lär jag inte bli något som kräver att man har läst nv, så antagligen kommer det ha varit helt onödigt för mig att ha läst nv. Men när jag tänker så kommer min feghet fram och viskar mig i örat: "Men Anna, du var ju bara femton när du valde linje. Tänk om du ångar dig när du är typ fyrtio." Där är svaret till varför jag går nv, jag vågar inte utesluta tanken att jag kommer ångra mig när jag är typ fyrtio och vill bli läkare då.

Nu sitter jag inte och säger att jag ångrar att jag går nv, inte alltid iallafall. Visst hade det varit helt underbart att gå bild som jag hade tänkt. Tänk att få göra något på skoltid som man faktiskt tycker är roligt. Men ändå, nv fungerar ju bra, jag trivs med de flesta ämnena och istället för att få höra "varför går du inte nv du som var så duktig i matte ihögstadiet?" får jag höra "okej du som går nv, visa hur smart du är nu då"(sådär sarkastiskt).

Jag tycker alltså ändå att jag för tre år sedan valde rätt när jag valde nv. Men jag skulle ändå vilja sända en reklam på tv som sa: "Såhär kan det faktiskt kännas att inte ha gått nv" och en bild på en superlycklig person som jobbar med något den tycker är det roligaste i världen. Liksom hallå? Alla vill inte bli läkare och kärnfysiker!

Det var alla tankar för ikväll.

Ha det underbart!
Puss från mig

Årets valborg var annorlunda, men extremt mysig. Vi kom oss inte ens hem och sova på grund av vädret, haha.

Jag lever fortfarande på smärtstillande, så jag känner ingenting. Skönt...?

Jag ska till underbara M om tre minuter. Hejdå