Som att vara instängd bakom gardiner en varm sommardag

Gårdagen bestod av Ben and Jerrys vid sjön och en massa komiska diskussioner(stavas det verkligen så?) hemma hos Karro. Det var riktigt härligt, fast vi missade soluppgången och gick hem och sov istället. Jag antar att det var välbehövligt, fast dock inte lika roligt som att se soluppgången.

Kanske ska skriva lite om helgen också, eftrsom jag lovade det på ankajus.blogg.se. Du som läser detta kan ju dessutom gå in där och försöka övertala Julia att skriva ett första inlägg, hihi.
För det första så träffade jag Victor på bussen, vilket var mycket trevligt. Sen, det som jag är allra mest stolt över i sommar, så lyckades jag kliva av på rätt ställe. Jag lyckades tillochmed plinga utan att fråga busschauffören. Detta är, för er som inte visste det, mycket svårt på dessa långbussar då man inte har en aning om vart man är och vilken nästa busshållplats är. Sedan så har vi badat i helgen(frågar du Mathias var det jättekallt ;) ), ätit enormt god mat, blivit jagade av Linn som faktiskt är jättegullig för det mesta och träffat Madde. Och så kan jag kuben på två och en halv minut nu! ;)
Och så har Mathias hunnit byta lägenhet, bara flytten återstår, medans jag blivit uppäten av mygg och bromsar.
Och så har jag kommit på att min sommar är körd för att jag inte kommer åka någonstans, och sedan dessutom det så är jag borta och Mathias jobbar i en månad. Inte träffa varandra på en månad, en månad är liksom en enormt lång tid! Hela våran fjärde månad tillsammans är alltså körd...

Nu till den riktigt stora frågan, varför är jag inte ute en dag som denna? Solen lyser, det är riktigt varmt och skönt ute(tror jag iallafall) och jag borde bättra på min bränna. Men vad gör jag? Jo, jag sitter här nere i gillestugan i ett mörkt rum bakom fördragna gardiner och nästan fryser. Barnen svälter i Afrika och jag fortsätter med mina i-landsproblem om att inte vara ute en dag, jag måste bättra mig... Jag springer ut nu, kanske åker och tränar.

Ha det underbart!
Pussar

You make me smile

Här skulle jag lägga in en bild på mina så sjukt söta vallaflickor när de står vid sjön denna vackra sommarkväll. Men min mobil är inte min vän just nu, men eftersom det ändå nästan är Sabina som läser detta så vet hon ju precis hur de såg ut när jag tog kort. Så nu får du låtsas att det är en bild på er här(bilden var faktiskt väldigt fin också).

Imorgon åker jag iväg, långt långt bort. Några mil, till Överammer. Ifall jag kommer med rätt buss.

Godnatt gott folk(alltså detta var menat till mina(utan a) läsare, Sabina "snart med Max fula jobbarkläder" Melander!
Pussar

Dessa sommardar är allt jag har

Ack ack så skönt med värmen. Men snälla små mygg, kan ni inte bli vegetarianer allihopa?

Photobucket

En dag kvar, hoppas jag, på mitt sommarjobb. Denna vecka har vi satt band på medaljer, klippt i tidningar och räknat kläder. Jag älskar det!

Idag har jag även varit social ett tag med mamma och pappa, tillochmed gjort efterätt och sedan suttit ute och myst...Tills jag skrikande sprang in viftandes med armarna. Dessa mygg, dessa mygg säger jag bara.

Förövrigt verkar det bli resa till Överammer till helgen. Jag är sjukt sugen på att cykla dit, men får se hur det blir med det. Jag ser framemot att träffa busungen Linn igen, det börjar bli längesedan sist. Och så börjar jag sakna min lilla virrhög så det gör ont. Jag hoppas bara att han lyckas kolla busstider till mig, vilket kan sluta hur som helst ;)

Nej, nu ska jag gå och prata lite med lilla mor och far. Och sova, behövligt!

Ha det underbart!
Pussar

Ännu ett år äldre

Kul dag med chokladbollar från Andreas, grattis från barnen på friidrottsskolan, massa tårta och så vidare :)

Men ändå. En födelsedag känns mindre och mindre speciell för varje år. När jag var liten låg jag vaken hur länge som helst för att sedan låtsas sova när familjen kom med presenter och fika på sängen. Sedan, jag hade alltid sommarlov på min födelsedag, gick jag runt och väntade och tjatade på att släkten skulle komma så jag skulle få veta om jag fick den där dockan jag önskat mig av farmor och farfar. Och självklart, en massa tårta. Jag skulle alltid ha den allra bästa tårtan, den skulle vara finast och godast. Stackars mamma fick göra en massa tårtor, silvriga tårtor, rosa tårtor, vita tårtor, tårtor som såg ut som en kanin, tårtor som såg ut som en hund, tårtor med en massa marsipanblommor, tårtor med specialfyllning och så vidare. Tårtan var extremt viktig och varje år skulle jag ha minst två olika. Och en tårtidé fick ju självklart inte användas igen!
Sedan skulle man ha barnkalas en annan dag, då bjöd jag mina bästa vänner(och här skulle det självklart vara ännu en tårta). Alla som kom hade köpt en liten present, en liten studsboll, hårsnoddar och liknande.


Men att fylla år, hur stor skillnad är dt egentligen? Visst, jag har blivit ett år äldre och jag har samlat på mig mer erfarenheter. Jag har gjort mycket jag ångrar och mycket jag aldrig skulle gjort annorlunda. Men ändå, någon skillnad från igår tills idag har jag inte märkt av(förutom att jag har kortare hår) och lär inte göra heller. För mig är min födelsedag bara som vilken annan dag som helst, bara det att jag råkar fylla år.

Ha det underbart!
Pussar

Hallejuja it's raining...

Hemma från Sundsvall nu och Sverige, eller åtminstone Jämtland, har drabbats av ett enormt regnmoln.
Mitt sommarlov känns inte bra, det känns inte Sommarlov. Sommarlov är sol, sovmorgom och värme. Mina senaste dagar har bestått av extremt tidiga morgnar(i lördags klev jag upp tjugo över fem), extremt mycket regn och värmen har jag inte alls märkt. Just nu känns det ju också extra skönt att jag ska kliva upp sju imorgon för att vara på Hofvallen hela dagen och träna barn, i spöregn gissar jag...

Dessutom går min planering av sommaren inte bra... Jag trodde aldrig att den var så kort, och så dyr...
Inte ens min planering av nästa vecka går bra. (Leva i nuet och ta dagen som den kommer är för tillfället inte min starkaste sida...)

Puss från en stressad och förvirrad tjej!

You don't know what you got 'til you're missing it a lot

Tävling i Sollentuna, Sayo, i helgen.
Vi fick inte åka in till Stockholm. Efter mycket tjat och arga disskussioner kommer vi iallafall till Kista köpcentrum i någon timme.
Jag och Eve hade vääääärldens minsta rum, jag är seriös. Vi hade också världens oskönaste säng, kan bero på att vi sov tvärsöver två stycken. Och nu har vi även likadana randiga tröjor, komiskt.
Jag sprang pinsamt dåligt, men kulan gick bra. Jag fick en gympapåse och en ful keps för min tredjeplats, dem lär jag ju använda varje dag men jag var lycklig iallafall.
Det var synd om mig och Andreas i helgen, fast vi har ju våra planer lunchprogram i radio(Anna och Andreas lunchfilosofi) så vi klarar oss iallafall. Hoppas vi.
Och faktiskt, man rapar inte vid frukostbordet!

Sommarlov på fredag!!

Ha det underbart!
Pussar

It's a hard life to live so live it well

NV08 på utflykt








Idag har Anna sovit ut och tänkt och gårdagens inlägg är inget bevis på att jag är deppig eller något sådant. Jag känner bara så ibland och just då råkade jag sitta vid en dator och känna så.
Imorgon kommer Anna ha en grym träningsvärk efter trappträningen.
Imorgon ska Anna bowla med cirkusen, det blir nog riktigt kul :)
På torsdag väntas ett fyra timmar långt kursprov i matte B, livet är hårt.
Nu ska Anna pluggamera matte, eller biologi... Eller titta på tv, eller packa eller ringa och prata med Mathias. Eller allting.

Ha det underbart!
Pussar

Love it all, love it all

Jag har tvekat så jävla många gånger. Jag önskar jag kunde säga att jag aldrig mer ska tveka. Men jag kan inte rå för det. Det är sån jag är, så jävla rastlös. Och jag önskar jag kunde säga att jag är trygg och älskar situationen, men såsom i resten av mitt lilla liv har jag alltid varit rädd för att komma till slutet och rädd för att bli lämnad kvar helt själv. Jag har alltid haft svårt att lära känna någon riktigt bra, litar du aldrig väldigt mycket på någon kan du aldrig bli sviken väldigt mycket. Jag har alltid varit lat och valt den enklaste vägen. Och så jävla paraniod, så jag oroar och mig mer än är glad för nuet. Varje dag känns som en evighet. Lilla underbara du, två månader är mer än sextio evigheter.

Men såsom alltid när jag känner mig liten och vilsen tror jag på att sömn löser allt och antagligen känns allt underbart igen imorgon. Godnatt.

RSS 2.0