enannanannan.blogg.se

Bussar är bra. Det är så skönt att sitta en kväll i en halvtom buss och lyssna på skön musik och bara tänka, eller att inte tänka alls utan bara åka. Hur som helst så åkte jag buss idag, annars skulle jag kanske inte tagit upp bussar som ett helt random ämne, och såklart var det kväll och halvtomt också.

Jag kom att tänka på att för ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat trott att jag skulle vara tillsammans med någon i ett halvår nästan utan problem. För jag har aldrig varit den romantiska flickan som trott på långa lyckliga förhållanden, jag såg mig aldrig som en sådan person. Jag har aldrig drömt om en stilig prins som räddar mig från en elak styvmor och en eldsprutande drake. Kanske för att jag har så svårt att vara romantisk, visa mina känslor och släppa in någon i mitt liv. Eller kanske just för att jag aldrig tidigare haft ett lyckat förhållande, eller något som varat mer än två månader. Jag har helt enkelt aldrig velat ha något längre, just för att det krävs så mycket av en då. Jag har aldrig velat ge så mycket av mig till någon annan, och jag har heller aldrig fått så pass mycket från någon.

Tills för ett halvår sedan. Mathias Granlöf. Dock så trodde jag väl inte då heller att det skulle hålla så pass länge som ett halvår. Ett halvår är för mig fortfarande så jukt jävla länge, samtidigt som det känns jättekort med dig. (Som sagt så ser jag några månader fortfarande som länge.) Jag vet inte hur du gör, men du får mig att le bara av att jag har dig i närheten. Även när det är höst och även när allt borde kännas tungt och grått. Och du har så lätt att ge, jag önskar jag var likadan. Ibland förstår jag inte hur du stått ut med mig. Men även fast det kanske inte alltid varit lätt, även fast jag kanske inte alltid varit den flickvän du önskat och förtjänar så har jag alltid älskat dig.

Och detta inlägg är för alla våra stunder, alla våra skratt och även våra tårar. Alla middagar vi knåpat ihop och alla gånger vi suttit och bedömt mörk choklad av olika märken. Alla gånger du kallat mig pucko och alla gånger jag kittlat dig tills du hållt med mig(du är för kittlig och för klen för att göra motstånd ;) ). Alla gånger bland annat Madde blivit halvt galen på oss för att vi inte har koll på någonting och för alla bussar som vi missat. Detta är en metafor för hur mycket du betyder för mig. Jag utbringar härmed en stor skål(även fast det är någon dag för tidigt fortfarande) för oss och hoppas på att vi är mer än ett halvår.

Och nej, det har inte gått ett halvår än, inte förrän till helgen eller så:) Jag vet att jag kanske borde skrivit detta då, men nu kom det och nu blev det skrivet. Och ack ack vad detta blev ett snyft/smörar-inlägg, men sådana inlägg behövs ibland också.

Ha det underbart och känn kärleken som strömmar från mina fingrar in till dataskärmen!
Pussar