enannanannan.blogg.se

Förutom kärlekar på dagisar och små flirtar så har det inte funnits så många kärlekar i mitt liv. Det var en till och från när jag var 16, då jag var ung och dum och föll för något jag inte visste vad det handlade om. Det var inget seriöst och varade aldrig mer än två månader i sträck. Jag hoppades nog att det skulle leda till något seriösare, men det hela tog slut, slut på riktigt, nyårsafton när jag var 16. Det gjorde såklart ont, men det gör det väl alltid när man blir sviken dådär. Men det var på ett sätt skönt att det tog slut sådär, det var skönt att slippa allt till och från och allt konstigt som var med mig och han.

Sedan kom mitt stora hjärta, min underbara mathias, in i mitt liv. Eller hela sanningen är att det hade varit på gång mellan oss tidigare, men det var inte rätt tidpunkt i mitt liv då. Jag ville inte inleda något som jag visste att jag inte kunde fullfölja just då, det är svårt att förklara. Fast jag visste redan då att han och jag liksom hörde ihop. Men jag behövde honom och allt föll på rätt plats och det blev vi, det kändes som det naturligaste som hänt. Och samma känsla finns kvar efter ett år och elva månader tillsammans. Det är något med honom som får mig att vakna varje morgon och le, som får mig att känna mig hemma bara i hans armar. Detta är min första kärlek, det första som är på riktigt och den första som får mig att känna sådan kärlek jag galdrig trodde jag skulle känna. Han och jag är vi och vi är kärlek.

Här är våra alla hjärtans dag presenter. Jag fick en jättefin ros och han fick ett kort som jag pysslat ihop, för att han ska förstå hur mycket jag älskar honom.