För man saknar inte det som man har

Det är något speciellt och alldeles underbart med att få komma hem och vara själv efter en period som varit fylld med så mycket annat. Jag mår så otroligt bra av att få komma hem, se att min blomgalna mamma plockat fina blommor och pyntat huset med. Att sitta i soffan och se ett dåligt tv-program just för att jag har lust med det.
Det är faktiskt också skönt att sitta uppe i ett tomt kök och kolla på sex and the city, att ha världens största säng och massa kuddar själv så jag kan ligga åt vilket håll jag vill, att kunna hosta rätt ut i rummet utan att någon bryr sig, att sitta och klaga över att jag gått upp ivikt utan att behöva höra "det ska du inte tänka på, du är fin som du är".
Ja, jag är nog lite av en ensamvarg. Jag tycker det är skönt att ibland få vara egoistisk och inte behöva bry sig om någon annan.

Men sedan, när egoisten i mig tonar ner, är ändå det bästa med att vara själv att man kan sakna de som inte är där. Det gör mig så glad att sakna, för då vet jag att jag har någon att sakna.


Just nu börjar jag sakna powerwalks/pratar-promenader och sällskapet på dem. Jag hoppas jag är friskare imorgon och att promenadtjejerna är hemma! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0