For you I'd walk a thousand miles

Idag har jag jobbat för första gången på nästan två månader. Jag kanske låter konstig, men det var underbart! Jag blev väckt av ett telefonsamtal tio i sju i morse och trots min brist på sömn under natten (jag satt och förbannade bloggdesignen till minst midnatt) så rusade jag upp ur sängen. Lycklig som jag var drog jag på mig regnjacka, regnbyxor, vantar och pannband (jag såg typ ut som ett dagisbarn själv) och cyklade till dagiset. Jag måste säga att jag aldrig trott att det kunde ta så lång tid att klä på sig. Man skulle kunna ha ett helt företag som enbart klär av och på femton barn två gånger per dag. De skulle nästan jobba heltid iallafall.

Nu hade jag tänkt gå ut och gå, om jag inte ångrar mig pågrund av mörkret och kylan. Fast nej, så får jag inte tänka, jag ska banne mig ut och gå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0