Wednesday morning all alone



Igår gjorde jag comaback som längdhoppare. Och efter fyra års uppehåll kan jag ju säga att jag har en bit kvar till toppform... Vann gjorde jag ju, men då var jag också själv i min åldersklass. Och det första målet jag hade var att klara fyra meter vilket jag klarade precis, 4.01. Så det är väl en halvmeter kvar drygt tills jag blir nöjd. Jaja, det var kul iallafall, absolut roligaste täbvlingen på länge.

Nu sitter jag här i Mathias soffa, helt sjukt trött och ska åka iväg och träna. Mathias ligger och sover som en stock i nån timme till och jag är så avundsjuk på honom.

Ha det underbart ni underbara människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0