enannanannan.blogg.se

Plötsligt kom livet ifatt mig. Kom på att det som så länge varit framtiden är alldeles framför nosen på oss. Det som händer efter den första juni är inte längre avlägset. Vad fan händer då? Detta ger mig ångest. Visst, om det kunde vara som förut. Då man har ett sommarjobb några veckor och sommarlov några veckor, man kan träffa vänner på kvällarna och få för sig att åka iväg någonstans. Förhoppningsvis har jag ett jobb, isåfall har jag antagligen ingen semester i sommar... Och efter sommaren då, vad händer då? Det som skrämmer mig är tanken på att vänner kanske försvinner härifrån. Jag har inte tänkt på det tidigare. Jag har varit i min lilla drömvärld och hoppas på att åka till norge och jobba och sedan ut och resa eller bara bo kvar här och jobba ett tag. Jag har inte tidigare tänkt på att alla andra kanske får för sig att åka bort och plugga, jobba eller resa och helt plötsligt står man här helt själv. Utan den trygghet och de vänner som alltid funnits nära. Såklart så finns fina vänner kvar, men kanske väldigt långt borta. Hemska tanke.

Och ja, jag vet att jag skulle få en klapp på axeln och "men anna det är lugnt, nu överdriver du" om jag säger detta. Men för mig just nu känns framtiden skrämmande, men ändå mycket mycket fantastiskt!

Puss från mig

P.s. Åtta veckor kvar till sttudenten ;)