Du går inte ensam genom dunkla rum

Hej och hå vad jag uppdaterar nu för tiden, två inlägg på två dagar liksom när hände det senast? Hoppas ni trogna läsare (dvs Emma och Sabina iaf ;) ) blir lyckliga nu, hihi.

Igår hade jag deppdag och satt och försökte tråka ut tråkigheten och tycka så synd om mig som möjligt. Mathias är sjuk och skulle till läkare, vilket betyder att han skulle till läkaren i Hammarstrand som är ungefär på andra sidan jorden. Vilket betyder att om han åker dit blir jag kvar själv och åker hem till Valla, mamma och pappa blev iallafall glad över att se sin dotter för en gångs skull. Jag blev tvungen att vakna själv, av en hemsk väckare, istället för att vakna av att min älsling stryker mig på kinden och kämpar för att få mig att vakna. Och för mig som avgudar alla tillfällen jag får sova men avskyr alla gånger jag måste vakna, helst de gånger jag vaknar ensam, känder detta tungt.

Men Madde, min Gud, erbjöd sig att bjuda på fika och sällskap. Dock så var kravet att vi skulle handla fikat själv ;) Fast det kanske var tur, så att Anna kunde få sina älskade ostfrallor. Det här gjorde min dag, kanske hela min småtråkiga vecka. Fast det hade varit ännu lite roligare att följt med dem ikväll, men jag hade lovat mamma att komma hem till middagen och tävla imorgon. Men om två veckor, då jävlar!!

Och för lite uppdateringar, jag sitter i köket framför datan en fredagskväll, men vi kan kalla det för lugnet före stormen.

Ha det underbart!
Puss på er underbara människor

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0