enannanannan.blogg.se

Innan dig gick livet som på en linje, det var sådär lagomt bra hela tiden. Jag var lagomt lycklig och lagomt deppig, jag hade lagomt mycket känslor helt enkelt. Nu håller jag mig nästan aldrig på den där lagom-linjen, jag kokar konstant, du har väckt mer känslor än jag klarar av ibland, det väller över kanten som för mycket kokande vatten i kastrullen. Vissa stunder är jag långt under lagom deppig och vet inte vad jag ska ta mig till och i nästa stund är jag långt över lagomt lycklig och svävar över golvet. Denna så väldigt känslokalla kropp verkar faktiskt innehålla en hel massa känslor, vilket gör denna kropp smått eller mycket förvirrad ibland. Jag har aldrig känt såhär förut, det känns (fortfarande) nytt och skrämmande men underbart perfekt. Detta är steget över lagom.