Otursbarn??

Om det går så här dåligt i två veckor måste det väl vara ett tecken på att det kommer gå riktigt bra snart, eller?

Först urinvägsinfektion förra veckan, sedan skrapade jag upp hela knät och halva benet för en vecka sedan och då tänkte jag "att jag allt har bra otur" (för att citera farmor).
Men nu sitter jag här med ett uppsvullet öga och det andra med en blåtira på, min ena kind är svullen och full med små skrapsår, min panna likadan och min näsa är kanske bruten.

Visst hade jag tur, det hade kunnat gå mycket värre. Jag fick inte ens en hjärnskakning. Men hade jag önskat hade jag velat ha lite mera tur ändå faktiskt. Men jag fick ju åka ambulans för första gången, det var en upplevelse. Och jag fick ligga på sjukhus (fyra timmar i väntan på hjälp...) för första gången, vilket inte alls var direkt spännande men en upplevelse. Inga läskiga maskiner och slangar och sådana saker man ser på film, det enda jag fick se var ett äckligt gult rum och en ficklampa som lös mig i ögonen och näsan. Så det var en händelserik dag, men inte alls speciellt spännande.
Det bästa som har hänt på länge var när läkaren sa åt mig att jag fick äta och dricka något. Det var den godaste, och torraste, mackan jag någonsin ätit.

Nu ska monstret Anna försöka plugga lite matte och kanske äta lite barn till middag innan hon ska gå hem till trollskogen där hon hör hemma.

Puss på er!

Kommentarer
Postat av: sabbe

Men Anna då:( <3

2010-03-28 @ 22:23:10
URL: http://sabinaellinor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0