Sentimentala tankar
Sitter och tittar på en massa gamla bilder från högstadiet, och jag träffade Sofia för någon dag sedan. Jag saknar verkligen "valla-tiden". Allt galet vi gjorde, hur sjukt kul vi hade och hur enkelt allting var. Visst var det motgångar även då och visst har jag kul nu med. Men det är inte samma sak. Nu ska allting planeras flera veckor i förväg och man ska göra något lugn och enkelt som alla gillar.
Då kunde vi helt plötsligt komma på sent på kvällen att vi skulle ut och ro, och så gjorde vi det.
Eller vi hade cyklarna med oss och bestämde oss för att cykla till Rödön och bada, att vi cyklade vilse gjorde allting bara ännu roligare.
Eller som den där gången vi var i Bydalen och det var snö upp till knäna så vi ramlade hela tiden.
Eller alla våra sjukt galna filmer som jag aldrig rikitigt förstått vad de handlade om. Eller när vi var på skolan, tog inget på stort allvar och flummade bort en hel dag.
Eller när vi såg på Titanic som hade jättedåg kvalitet, det var varken ljud eller bild.
Eller när vi satt i en lekpark mitt i natten och åt glass.
Eller när vi hade picknick halva natten vid färjelägret.
Eller när vi hade "tjej-och-adam-kvällar".
Eller första gången vi skulle se på en skräckfilm och hyrde den allra läskigaste som fanns och jag inte ens klarade av att se hela.
Eller när vi satt och skrattde till vi grät för ingenting. Jag skrattar aldrig så nu, och jag saknar det.
Jag saknar allt vi gjorde, jag önskar att vi umgicks mer nu. Det skulle med inte vara samma sak som då, vi växer och förändras. Det jag försöker få fram är ändå: jag tycker vi ska försöka umgås lite mer, jag tror det skulle vara jättekul :)
Det är lätt att man blir sentimental av gamla minnen, men det får man stå ut med ibland :)
Ha det underbart!
Pussar
Då kunde vi helt plötsligt komma på sent på kvällen att vi skulle ut och ro, och så gjorde vi det.
Eller vi hade cyklarna med oss och bestämde oss för att cykla till Rödön och bada, att vi cyklade vilse gjorde allting bara ännu roligare.
Eller som den där gången vi var i Bydalen och det var snö upp till knäna så vi ramlade hela tiden.
Eller alla våra sjukt galna filmer som jag aldrig rikitigt förstått vad de handlade om. Eller när vi var på skolan, tog inget på stort allvar och flummade bort en hel dag.
Eller när vi såg på Titanic som hade jättedåg kvalitet, det var varken ljud eller bild.
Eller när vi satt i en lekpark mitt i natten och åt glass.
Eller när vi hade picknick halva natten vid färjelägret.
Eller när vi hade "tjej-och-adam-kvällar".
Eller första gången vi skulle se på en skräckfilm och hyrde den allra läskigaste som fanns och jag inte ens klarade av att se hela.
Eller när vi satt och skrattde till vi grät för ingenting. Jag skrattar aldrig så nu, och jag saknar det.
Jag saknar allt vi gjorde, jag önskar att vi umgicks mer nu. Det skulle med inte vara samma sak som då, vi växer och förändras. Det jag försöker få fram är ändå: jag tycker vi ska försöka umgås lite mer, jag tror det skulle vara jättekul :)
Det är lätt att man blir sentimental av gamla minnen, men det får man stå ut med ibland :)
Ha det underbart!
Pussar
Kommentarer
Postat av: Karroo
håller med till 100%! vart tog det galna vägen liksom?
Postat av: sofia
den titanicfilmen står nog kvar där vi lämnade den. borde slängas egentligen helt omöjlig att kolla på ju!
saknar också den där tiden och ja vi ska fasen ses mer :)
Postat av: Liwan
den tiden saknar vi nog alla, vet inte om man ska bli så himla vuxen så att det är därför? men denna tid har sina ögonblick den med, det händer än att jag skrattar så att tårarna rinner..;)
Trackback
