Trapped inside

Vinkade nyss av Madde och Emma på bussen. Nu när jag har umgåtts med dem insåg jag hur sjukt mycket jag saknat dem. Madde kom igår precis när jag hade vaknat, satt i morgonrock med världens morgonfrisyr och år frukost. De lurade iväg mig på Harry Potter, fast jag stod ut hela filmen och tyckte bitvis att den var bra. Vi låg och pratade i ett antal timmat tills Emma är så gullig och säger att hon verkligen måste ha något att äta. Ibland är det så jävla skönt att prata, att berätta om problem för de som förstår och få några lugnande ord tillbaka.

Nu kom jag än en gång att tänka på när jag och Madde stod och hoppade som galningar för att kunna kissa så mycket som möjligt. Vi var ju tvugna att inte bli kissnödiga på våran extremt långa, kändes så då iallafall, vandring till Böle. Shit vad vi kissade den kvällen. Emma måste ha rätt, vi går på toa hela tiden. Jag har nämligen flera andra historier om hur vi bekämpat kissnödigheten, helst extra kissnödiga kvällar.

Nej nu ska jag avsluta detta inlägg skriven med en femårings kiss och bajs-humor. Jag ska berätta att nu är jag hemma, på riktigt. Jag åker inte bort imorgon eller så. nte förrän på fredag kan det hända att jag försvinner, dock inte längre än nästan gångavstånd.

Snart ska jag iväg och träna i finvädret.

Ha det underbart!
Pussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0