enannanannan.blogg.se

Idag har jag haft alldeles för lång tid för att tänka, förbered dig på ett långt inlägg.
Jag undrar om någon tänker om mig "hon har förändrats så mycket på sistone", "tänk om hon skulle vara som förut" eller något liknande. För jag vet ju att jag själv tänker så om andra. Alla förändras, det är ju ganska självklart. Men hur det är med mig vet jag ju inte. Vissa stunder saknar jag "mitt liv för ett år sedan", när jag tänker tillbaka nu så kändes det så enkelt och lyckligt. Men jag antar att det bara är för att man enbart kommer ihåg det som var bra. Jag hoppas ju att jag bara förändras till det bättre, men hur ska jag kunna bedöma det.
Och när jag sitter och funderar sådär så fortsätter mina tankar med: "Undra om de jag lärt känna senaste tiden, som t.ex. nya klassen, uppfattar mig annorlunda än de jag känt en massa år?". Det ända jag hört är att jag blivit mer seriös och mindre flummig av mig. Jag antar att det är bra att jag är mycket mer seriös på skolan och så, men jag undrar om det är bättre förövrigt. Det låter ju liksom ganska självklart att man har roligare om man är flummigare och oseriösare. Fast ändå, jag har ju haft så sjukt kul sen jag första gången fick höra att jag blivit seriös. Och jag få höra, hela tiden, från Madde och Mathias att jag är extremt flum, virr och borta. Så vad ska jag egentligen tro på?

Och så kom jag att tänka på(detta var många år sen) Sabinas alla planer. Hon har alltid lagt upp noggranna planer för allting. Ett tag ville hon bli lärare och då planerade hon vad hon skulle fika i lärarrummet. Och hon hade alltid nya planer för sin begravning, vilka låtar som skulle spelas osv. Och samma med hennes bröllop. Jag har aldrig varit bra på att planera vad jag ska göra(vilket kanske märks) så det är väl därför Sabina alltid hållit reda på mig.
Och påtal om Sabinas planer om bröllop så kom jag att tänka på kärlek. Och påtal om kärlek så har jag nog aldrog varit kär. Möjligheten att jag skulle kunna bli kär har funnits, senast för ett tag sedan och det ångrar jag nog nu. Jag tror det helt enkelt handlar om självförsvar från mitt hjärtas sida och jag har alltid att överhuvudtaget släppa in människor nära mig. Men jag blir bättre på det :) Snart kanske jag tillochmed blir kär lätt, fast det lär ju dröja haha. Men påtal om allt i senaste stycket så kändes det skönt att Mathias står på min sida och hjälper mig att mobba en mobbad person som borde ta sitt fjäsk bort härifrån så jag slipper höra det.  Och påtal om allt igen så får vi se om det blir jag eller Karro som bryter våran lilla "idé" eller vad man ska kalla det. Hihi, man vet ju aldrig vad som händer ;) (hemlighetsstämplat för tillfället, hehe)

Och på tal om ingenting alls egentligen så har jag funderat på hur mycket, alldeles för mycket, träning jag missat på sistone. Det känns som jag knappt tränat sen jul... Och nu dårå när jag är i någorlunda bra form så går jag och blir sjuk, idag. Jag gick en promenad idag och efter en kvart ultralångsam promenad var jag helt slut i hela kroppen och allra helst i
huvudet.

Och dagens allra största fråga var ändå "skola eller icke skola imorgon?"

Gissa varför det inte är bra för mig med för mycket tid.
Nej, nu har mamma fixat te och fika.

Ha det underbart!
Tankfulla pussar från mig