Living on the edge

Trodde aldrig jag skulle lyckas gå från bussen utan att ramla.
Det var inte kul att åka buss fort, allt började snurra.
Än så länge ligger den goda middagen och härliga kladdkakan kvar i magen och jag hoppas den stannar där.
Yr, det är precis så jag nästan ser bokstäverna på skärmen.
Men jag ska inte bli sjuk, igen.

Jag måste få sömn nu...

Godnatt gott folk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0