Kan du älska mig som barnen älskar julen?

Paniken över julklapparna börjar stiga mig över huvudet. Varför inte bara ge bort en ful liten sne och skev ljusstake som man gjort i slöjden? Varför har vi inte slöjd längre? Varför är jag inte liten längre och kan ge bort något ihoppysslat? Varför målar jag inte längre så jag kan ge mormor och morfar en jultavla i oljefärg?
Dessa frågor surrar runt i mitt huvud som ett myrornas krig när jag försöker komma på julklappar samtidigt som jag försöker lära mig fysikformler. Och det enda svar som finns är att det är tidens fel. Tiden har gått och jag är inte liten längre, då kan jag inte ge bort en ful slöjdgrej. Jag har inte tid att måla därför kan jag inte måla en jultavla till mormor och morfar.

Jag har inte haft tid att tänka på julklappar mellan fysik- och kemiformler.

Jag har inte haft tid att köpa julklappar.

Julpussar från en Anna i ren panik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0