This ain't a song for the broken hearted
Vaknade halv tolv idag. Telefonen ringde.
Jag har deppat sedan dess. Du vet sådär som det känns när man kliver upp sent, upptäcker att resten av familjen redan hunnit åkt bort, att man är helt själv i huset och det finns ingenting att göra. Äter frukost framför tv:n medans man undrar om man ska ta bussen in till stan eller så. Sedan tittar man på klockan och förstår att det inte är någon större mening med att åka in till stan för att när man tagit en buss, de som aldrig går på helgerna, så har affärerna nästan stängt när man kommit in till stan.
Då äter man lugnt sin frukost framför tv:n där man ser på något meningslöst program medan himlen utanför är mörkgrå och löven blåser ned från träden. Sedan, samtidigt som man dricker varm choklad, funderar man vad man ska hitta på idag. Plugga kanske? Det borde jag göra. Men nej. Inte nu. Kanske sen. Efter det hamnar man framför datorn, där man är lika uttråkad som någon annanstans. Såklart.
Nu kom familjen hem och det blir lite liv i huset. Skönt.
Jag kanske ska ta och baka något.
Och som pricken över i:et på min trisstess så har min förkylning inte blivit bättre. Hostan finns kvar och halsen känns som ett smalt sugrör och drar ihop sig helt ibland. Sådär så att det inte går att andas. Det kunde varit värre, jag är glad att jag slipper bihålsinflammationen. Men blir det inte bättre snart ringer jag en läkare. Träningarna börjar ju snart.
Tack för gårdagen måste det tilläggas! :)
Puss från mig
Jag har deppat sedan dess. Du vet sådär som det känns när man kliver upp sent, upptäcker att resten av familjen redan hunnit åkt bort, att man är helt själv i huset och det finns ingenting att göra. Äter frukost framför tv:n medans man undrar om man ska ta bussen in till stan eller så. Sedan tittar man på klockan och förstår att det inte är någon större mening med att åka in till stan för att när man tagit en buss, de som aldrig går på helgerna, så har affärerna nästan stängt när man kommit in till stan.
Då äter man lugnt sin frukost framför tv:n där man ser på något meningslöst program medan himlen utanför är mörkgrå och löven blåser ned från träden. Sedan, samtidigt som man dricker varm choklad, funderar man vad man ska hitta på idag. Plugga kanske? Det borde jag göra. Men nej. Inte nu. Kanske sen. Efter det hamnar man framför datorn, där man är lika uttråkad som någon annanstans. Såklart.
Nu kom familjen hem och det blir lite liv i huset. Skönt.
Jag kanske ska ta och baka något.
Och som pricken över i:et på min trisstess så har min förkylning inte blivit bättre. Hostan finns kvar och halsen känns som ett smalt sugrör och drar ihop sig helt ibland. Sådär så att det inte går att andas. Det kunde varit värre, jag är glad att jag slipper bihålsinflammationen. Men blir det inte bättre snart ringer jag en läkare. Träningarna börjar ju snart.
Tack för gårdagen måste det tilläggas! :)
Puss från mig
Kommentarer
Trackback
