Östersund har redan tråkat ut mig...
Jaha, så var man hemma igen.
Efter en grymt rolig(oftast) göteborgsresa med ÖGIF.
Men jag är bara så väldigt besviken på mig själv. Hur lyckas jag sabba kulan så som jag gjorde. Med stötarna 10.13 X X kan jag inte hitta något positivt. Jag gjorde absolut ingenting rätt! Ingenting i tekniken stämde...
Med förhoppningar om att stöta närmare 10.50 åkte jag ner till Göteborg och Ullevi. Det hade verkligen inte varit omöjligt, på förra poängjakten var de flesta stötarna över 10.50, även på alla träningar senaste månaden. Så hur lyckas jag då vara 60cm från pers på årets viktigaste tävling?! Det sitter i huvudet. Jag vet! Jag är inte tillräckligt psykisk stark, för det finns verkligen där. Längderna finns ju, utan full teknik stötte jag 10.73 en och en halv vecka tidigare.
Kanske var det mina mottävlande som skrämde mig genom att vara flera gånger så stor som mig åt alla håll. Helst en norska, hon var läskig, flera dm längre än mig, bredare på alla ledder och såg ut att vara 20 år.
Efter att jag avslutat mitt fiasko(det var en ICKE godkänd insats från min del) var det nära till tårar. Med risk för att få en massa kommentarer om förra meningen får den ändå stå kvar, de som var där vet. Och tårarna hölls prcis tillbaka...
100m var inte riktigt lyckat det heller...
Tur att vi hade kul också denna resa. Shopping och Liseberg gavs det mycket tid för, jag var helt ärligt less på Balder i söndags, efter tre dagars åkning. Less på texmex-tallrik är jag också, efter tre middagsbesök på äteriet.
Och jag glömmer aldrig Leos skrik från början till slutet på t.ex Balder(och resten, nästan ;) ) He made my day^^
Söndag kvällen efter Liseberg blev komisk också, på ett väldigt, väldigt speciellt sätt.
Med risk för ett antal missuppfattningar bör nog inte mycket därifrån berättas. Karro kom in och skrek "bögjävlar!!!"(medans jag gömde mig under sängen), det hade hon all rätt att göra ;) Hahaha. Och jag funderade flera gånger på att gå ut ur rummet. Kära nån alltså ;)
Btw. Eve jag har INTE så dåligt lokalsinne, faktiskt
Jag och Andreas ska förresten starta ett radioprogram. Lunchfilosofi med Anna och Andreas. Vi ska äta lunch i en timme och filosofera, som vi alltid gör när vi äter lunch. Då ska vi få Sverige att äta lunch långsammare och på så sätt blir alla mindre stressade, mindre trötta, gladare osv. För efter våran lunchfilosofi blir man alldeles lugn och ostressad, alldeles lagom mätt och samtidigt full med energi. Man börjar prata långsammare och smartare också och så blir man lite lagom hiippie-flum.
Nu såg sängen väldigt skön ut. Godnatt och puss från en annan
Am I too late?
Efter en grymt rolig(oftast) göteborgsresa med ÖGIF.
Men jag är bara så väldigt besviken på mig själv. Hur lyckas jag sabba kulan så som jag gjorde. Med stötarna 10.13 X X kan jag inte hitta något positivt. Jag gjorde absolut ingenting rätt! Ingenting i tekniken stämde...
Med förhoppningar om att stöta närmare 10.50 åkte jag ner till Göteborg och Ullevi. Det hade verkligen inte varit omöjligt, på förra poängjakten var de flesta stötarna över 10.50, även på alla träningar senaste månaden. Så hur lyckas jag då vara 60cm från pers på årets viktigaste tävling?! Det sitter i huvudet. Jag vet! Jag är inte tillräckligt psykisk stark, för det finns verkligen där. Längderna finns ju, utan full teknik stötte jag 10.73 en och en halv vecka tidigare.
Kanske var det mina mottävlande som skrämde mig genom att vara flera gånger så stor som mig åt alla håll. Helst en norska, hon var läskig, flera dm längre än mig, bredare på alla ledder och såg ut att vara 20 år.
Efter att jag avslutat mitt fiasko(det var en ICKE godkänd insats från min del) var det nära till tårar. Med risk för att få en massa kommentarer om förra meningen får den ändå stå kvar, de som var där vet. Och tårarna hölls prcis tillbaka...
100m var inte riktigt lyckat det heller...
Tur att vi hade kul också denna resa. Shopping och Liseberg gavs det mycket tid för, jag var helt ärligt less på Balder i söndags, efter tre dagars åkning. Less på texmex-tallrik är jag också, efter tre middagsbesök på äteriet.
Och jag glömmer aldrig Leos skrik från början till slutet på t.ex Balder(och resten, nästan ;) ) He made my day^^
Söndag kvällen efter Liseberg blev komisk också, på ett väldigt, väldigt speciellt sätt.
Med risk för ett antal missuppfattningar bör nog inte mycket därifrån berättas. Karro kom in och skrek "bögjävlar!!!"(medans jag gömde mig under sängen), det hade hon all rätt att göra ;) Hahaha. Och jag funderade flera gånger på att gå ut ur rummet. Kära nån alltså ;)
Btw. Eve jag har INTE så dåligt lokalsinne, faktiskt
Jag och Andreas ska förresten starta ett radioprogram. Lunchfilosofi med Anna och Andreas. Vi ska äta lunch i en timme och filosofera, som vi alltid gör när vi äter lunch. Då ska vi få Sverige att äta lunch långsammare och på så sätt blir alla mindre stressade, mindre trötta, gladare osv. För efter våran lunchfilosofi blir man alldeles lugn och ostressad, alldeles lagom mätt och samtidigt full med energi. Man börjar prata långsammare och smartare också och så blir man lite lagom hiippie-flum.
Nu såg sängen väldigt skön ut. Godnatt och puss från en annan
Am I too late?
Kommentarer
Trackback
