Andra dagen(på rad) jag glömde, när jag går(!) hem att jag glömt något med två hjul och ett styre
Okej, bara för att jag är bäst på att vara glömsk och klantigt!
Det är ju nästan så att jag skrattar åt det själv.
Igår kom jag ju iaf ihåg innan jag kommit hem att "oj, nej nu har jag glömt något på skolan va? Cykeln, javisst ja!" Idag gick jag hem glad över att det faktiskt är skolavslutning snart och kom aldrig på att jag glömt något. Sedan ett antal timmar senare, när jag är påväg hem från cirkusen kommer smarta, lilla jag på att Karro har sin cykel hemma. Men, då måste ju jag ha min cykel på skolan fortfarande! Då var det bara att cykla hem med den och hoppas att ingen märker att min hudton är lite för gul och blek än den borde vara. Men då märks det ju iallafall att det var kul att måla ansiktsmålning ;)
Och påtal om skolavslutninigen, som jag nämde någon gång nyss, borde det inte börja kännas något snart? Lite sorgligt känns det, och lite härligt, men inte mer än så. Jag väntar fortfarande på den där speciella skolavslutninngs-känslan. Den där känslan man hade som liten och när man kände att nu är det något riktigt speciellt som jag har sett fram emot jättelänge. Som när man fyllde år och man ligger vaken jättelänge och hör hur mamma gör iordning fika och presenter och sedan låtsas sova och vara jättetrött när familjen sjungandes kommer in i ens rum. Och födelsedagen kändes då som en vecka nu. Samma sak upprepades vid jul och skolavslutningen.
Skolavslutnings-känslan kom flera veckor före sommarlovet började och allt var jättebra och man vamdrade ständigt runt på rosa moln.
Men känslan!! Hörru, vart tog du vägen?! Du bara försvann långsamt år för år. Jag saknar dig skolavslutningskänslsan!
Men vad jag än gör så är det skolavslutning om lite mer än 30 timmar och så är det bara. Efter den dagen finns inte 9:1a längre(och det kommer antagligen aldrig mer finnas någon 9:1a för ingen normal skulle döpa en klass till det). Det är sjukt svårt att fatta, att efter tio år så är det slut!
Men jag ska ta vara på den dagen! Fredagen den 13 juni 2008. Tänk en sån efterlängtad dag!!
Och imorgon, alla nior är det avslutningsmiddag!! Ja!!! :)
Jag längtar!
Nu ska jag gå och träna på att sova.
Puss från en kinesgul och kul liten hemul(hade bara lust att rimma ikväll. Haha)
Det är ju nästan så att jag skrattar åt det själv.
Igår kom jag ju iaf ihåg innan jag kommit hem att "oj, nej nu har jag glömt något på skolan va? Cykeln, javisst ja!" Idag gick jag hem glad över att det faktiskt är skolavslutning snart och kom aldrig på att jag glömt något. Sedan ett antal timmar senare, när jag är påväg hem från cirkusen kommer smarta, lilla jag på att Karro har sin cykel hemma. Men, då måste ju jag ha min cykel på skolan fortfarande! Då var det bara att cykla hem med den och hoppas att ingen märker att min hudton är lite för gul och blek än den borde vara. Men då märks det ju iallafall att det var kul att måla ansiktsmålning ;)
Och påtal om skolavslutninigen, som jag nämde någon gång nyss, borde det inte börja kännas något snart? Lite sorgligt känns det, och lite härligt, men inte mer än så. Jag väntar fortfarande på den där speciella skolavslutninngs-känslan. Den där känslan man hade som liten och när man kände att nu är det något riktigt speciellt som jag har sett fram emot jättelänge. Som när man fyllde år och man ligger vaken jättelänge och hör hur mamma gör iordning fika och presenter och sedan låtsas sova och vara jättetrött när familjen sjungandes kommer in i ens rum. Och födelsedagen kändes då som en vecka nu. Samma sak upprepades vid jul och skolavslutningen.
Skolavslutnings-känslan kom flera veckor före sommarlovet började och allt var jättebra och man vamdrade ständigt runt på rosa moln.
Men känslan!! Hörru, vart tog du vägen?! Du bara försvann långsamt år för år. Jag saknar dig skolavslutningskänslsan!
Men vad jag än gör så är det skolavslutning om lite mer än 30 timmar och så är det bara. Efter den dagen finns inte 9:1a längre(och det kommer antagligen aldrig mer finnas någon 9:1a för ingen normal skulle döpa en klass till det). Det är sjukt svårt att fatta, att efter tio år så är det slut!
Men jag ska ta vara på den dagen! Fredagen den 13 juni 2008. Tänk en sån efterlängtad dag!!
Och imorgon, alla nior är det avslutningsmiddag!! Ja!!! :)
Jag längtar!
Nu ska jag gå och träna på att sova.
Puss från en kinesgul och kul liten hemul(hade bara lust att rimma ikväll. Haha)
Kommentarer
Trackback
