enannanannan.blogg.se

Idag har jag och Karro haft en typisk Anna- och Karro-dag. Med våra typiska disskusioner och filosoferingar. Och våra typiska flummiga stunder. Helt plötsligt kom började det låta och det kommer ett flygplan precis(!) ovanför grantopparna! Jag skämtar inte, det kändes som att det skulle flyga in i oss, så nära var det. Okej, jag är väldigt lätteskrämd, men hallå! Flygplanen får faktiskt akta våra grantoppar!!

Jag måste bara berätta om den iskalla söndagskvällen också. Väldigt komiskt, jag och Evelina skulle spela minigolf. Men spela miniglolf i det vädret? Ingen bra ide...
Men påväg tillbaka från frösöbron såg jag några udda typer. Två stycken står ute på en liten, liten flotte med två brädor som åror och den tredje står på land med en livräddarbadring och såg borta ut. Allt såg bara så...annorlunda ut(om jag ska använda snälla ord) och efter att jag inte kunnat låta bli att glo i en hel evighet så upptäcker de plötsligt mitt "försiktiga" iaktagande och börjar vinka.
Grejen är att jag vet inte om deras vinkning var en vara-vänlig-vinkning eller om den där viftningen med armarna var en hallå-vi-står-på-en-flotte-och-idioten-på-land-hjälper-oss-inte-HJÄLP-vinkning...

Jag blir irriterad när vissa inte säger vad de tycker. Allt skulle vara så mycket lättare om alla skulle säga vad de tyckte. Kanske inte minsta lilla sak som är helt obetydlig, men saker som har betydelse för andra.
Våga säga vad du tycker. Våga säga nej. Våga säga ja och våga chansa ibland!
Sverige är fegt och rutigt med hårda vassa kanter, det är långrandigt och trist.



Puss från lilla mig

Är det sanning eller undanflykter?