enannanannan.blogg.se

Det är ju bara så typiskt mig.
I bara lite mer än en vecka har det gått riktigt dåligt på kulan. Och såklart så var den dåliga perioden precis när det var VU! Men blir jag förvånad egentligen? Nej, verkligen inte. Varför skulle jag få lyckas med något?! Något litet bara. Det finns tydligen ingen anledning till att jag någon gång åtminstånde inte behövde misslyckas, lite bra kan det väl gå ibland åtminstånde.
Jag ber faktiskt inte om att vinna sju miljoner på trisslott och att kunna flyga...

För idag på träningen lyckades jag hitta och åtgärda de flesta felen med kulan.
Jag är så jävla lycklig för det! Sänka armbågen lite, flytta fram kulan lite och att ha handleden mer vinklad. Sådana detaljer som jag inte trodde skulle göra så enorm skillnad gjorde en halvmeter. Benen är fortfarande inte riktigt bra, men jag får ta itu med dem någon annan gång.

Jag tittade på fotboll idag också. Kände mig riktigt duktig som äntligen gick och såg en av Marias matcher. Men förlåt igen för mitt sura och arga uppträdande innan.
Jag vaknade på fel sida imorse. Eller vad man ska kalla det.(Men det är absolut(!) ingen ursäkt för mitt lilla iprincip utbrott.)
Jag sov så skönt och så ringer telefonen och tillslut är jag så vaken att jag fattar att det var telefonen som ringde och så blir jag arg för att ingen annan svarar och efter en evighet ungefär fattar jag att jag är ensam hemma, vilket betyder att jag måste resa mig upp. Och gå. Och prata. Jag hatar att bli väckt på ett dåligt vis, hatar att kliva upp när man inte bestämt det själv...


Jag har ju lovat att vara mer positiv. Och ja, jag ska verkligen försöka.

Hoppas alla därute i världen har det bra
Puss från mig