Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha

Jag läste nyss mitt förra inlägg och kände för att förklara lite bättre.
Allt går inte åt helvete. Nej, nej! Långtifrån allt! Jag var trött och allting rann över, sånt händer. Döden är också sånt som händer ibland. Den är ju egentligen bara en del av livet, lite likt nyårsafton. Nåntings slut och kanske början på något nytt.

Jag åker till mormor och morfar på onsdag morgon och jag tror jag inte klarar av att stanna hemma, för jag vet hur dåligt samvete jag skulle få då.

Och på tisdag ska jag till en "rygg-fixare" och förhoppningsvis gå därifrån med en bättre rygg, vilket verkligen skulle behövas.
Jag missar poängjakten i Krokom pga det, men det spelar väl egentligen inte så stor roll. Jag kan aldrig se mig springa 1500m(igen) och när det tillochmed var hinder så blev det inte direkt bättre.
Spjut? Nja, spjut är okej, men jag är ju "såå" bra i det. Jag är inte ens säker på om jag varit nära 20m. Någon gång kastade jag 21m, men det kan ha varit med ett lättare spjut eller kanske det var med diskus.
Och höjd, älskade gren! Ja, för för tre år sedan ja. Skulle kanske gå bättre i teknikgrenarna om vi någon gång, bara några gånger per år iallafall, tränade teknik.
100m häck som fjärde och sista gren hade jag inte tänkt springa heller. Jag har tävlat i kort häck en gång och jag tror aldrig jag gör om det igen. Långa häcken var okej att tävla i(en gång), men kort häck och jag går inte ihop.

Ikväll ska mamma bjuda med mig på bio, det ska bli trevligt :)


Ha det bra, mina underbara vänner
Puss

Allting vänder tillslut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0