Inte speciellt lyckad dag...
Jävla rygg säger jag bara!
Jag är så grymt less på min rygg nu så det finns inte. Idag har jag fått samma låsning som på sports camp, fast den här gången kunde jag iallafall gå. Jag pallade inte att gå på skolan idag, så då fick jag ligga hemma och förklara för Emma, Emma och Mathias vad som hänt istället. Reaktionen var typ "lever du??!!". Ja självklart att jag gör! Jag mår prima! (förutom att jag inte kan skratta, ta djupa andetag och gå i trappor ordentligt).
Så fort det börjar gå bra för mig så går allt åt helvete. Som vanligt...
Jag är bara orolig för hur det ska gå att träna, det är ju inte första gången jag får ont i ryggen av friidrotten. Jag hoppas verkligen att det inte var för att jag körde kast igår som det låste sig idag. Och det är nog besvikelsen som gör mest ont, att jag inte kan gå ordentligt på några dagar spelar egentligen ingen roll, men jag som trodde att jag blivit av med ryggproblemen på riktigt nu och så kommer allt tillbaka. Om det fortsätter såhär, att jag får ont av att träna 100% kan jag fortsätta med träningen då och är det verkligen någon vits att träna om det gör ont så fort jag tar i? De tankarna gör så mycket ondare än själva smärtan i ryggen.
Så jag måste ju tänka att det bara är en tillfällighet, bara ren otur och att det kommer bli helt bra någon gång!
Och som om det inte var tillräckligt så får jag ingen hjälp för det heller. Jag och pappa åkte runt i halva stan och kollade om någon naprapat/sjukgymnast hade tid idag, men dålig taiming, ingen hade någon ledig tid.
De på Metropolen var värst. Sitter och fikar i lugnan ro och blir sura över att vi stör dem i fikat: "Nej, vi har ingen tid nu, det är fullt upp. Ni kan ju återkomma" och som han sa det också, som om vi ville störa med något oväsentligt. Hallå! De kunde väl åtminståne kollat om det fanns tid i veckan eller nästa. Istället så har de inte tid med patienter för de måste fika...
Jaja, hoppas ni har det bra!
Pussar
Jag är så grymt less på min rygg nu så det finns inte. Idag har jag fått samma låsning som på sports camp, fast den här gången kunde jag iallafall gå. Jag pallade inte att gå på skolan idag, så då fick jag ligga hemma och förklara för Emma, Emma och Mathias vad som hänt istället. Reaktionen var typ "lever du??!!". Ja självklart att jag gör! Jag mår prima! (förutom att jag inte kan skratta, ta djupa andetag och gå i trappor ordentligt).
Så fort det börjar gå bra för mig så går allt åt helvete. Som vanligt...
Jag är bara orolig för hur det ska gå att träna, det är ju inte första gången jag får ont i ryggen av friidrotten. Jag hoppas verkligen att det inte var för att jag körde kast igår som det låste sig idag. Och det är nog besvikelsen som gör mest ont, att jag inte kan gå ordentligt på några dagar spelar egentligen ingen roll, men jag som trodde att jag blivit av med ryggproblemen på riktigt nu och så kommer allt tillbaka. Om det fortsätter såhär, att jag får ont av att träna 100% kan jag fortsätta med träningen då och är det verkligen någon vits att träna om det gör ont så fort jag tar i? De tankarna gör så mycket ondare än själva smärtan i ryggen.
Så jag måste ju tänka att det bara är en tillfällighet, bara ren otur och att det kommer bli helt bra någon gång!
Och som om det inte var tillräckligt så får jag ingen hjälp för det heller. Jag och pappa åkte runt i halva stan och kollade om någon naprapat/sjukgymnast hade tid idag, men dålig taiming, ingen hade någon ledig tid.
De på Metropolen var värst. Sitter och fikar i lugnan ro och blir sura över att vi stör dem i fikat: "Nej, vi har ingen tid nu, det är fullt upp. Ni kan ju återkomma" och som han sa det också, som om vi ville störa med något oväsentligt. Hallå! De kunde väl åtminståne kollat om det fanns tid i veckan eller nästa. Istället så har de inte tid med patienter för de måste fika...
Jaja, hoppas ni har det bra!
Pussar
Kommentarer
Postat av: Mahias
Haha, jag har äntligen kommit ihåg att kolla din blogg! Oroa dig inte för ryggen, jag ska läsa en massa biologi, sen kan jag laga dig... ;)
Trackback
