enannanannan.blogg.se

Jag har köpt en brun utan sol, Åhlens egna för att jag hade hört att den var bra. Och ja, den var bra. Kanske lite för bra för mig. Många bus blir orangearosa, vilket kan vara jättefult. Den här blir sådär perfekt brun, som om man varit utomlands en vecka. Vad är då problemet? Jo, jag är ju inte sådär perfekt brun utan jag har naturligt en orangearosa färg när jag blir "brun". Jag får ju alltid höra att jag är grisrosa eller liknande. Så nu ser det småkonstigt ut för att den är för perfekt solbrun, det är ju liksom inte jag.

Idag har varit en riktigt mysig dag. Jag klev upp, gjorde mig iordning och väckte min otroligt morgontrötta pojkvän med fruksot på sängen, pannkakor som blev över från igår. Sedan åkte jag och Karro in på stan och sökte en massa jobb, nu måste jag få något iallafall hoppas jag! Sedan blev det en Sibylla-lunch och efter skolan en skitjobbig men skön träning. En sådan där träning då man får sån där träningsvärk i huvudet typ, som när man fått mjölksyra ända upp i huvudet efter jobbiga intervaller, men istället har mjölksyran blivit träningsvärk.

Nu ska jag verkligen sova och peppa inför PA-redovisningen imorgon.

Ha det gött!

Denna vecka började med en mysig träning då vi lyssnade på John Mayers smörigaste låtar. Och ja, jag tycker faktiskt om hans musik, den är mysig och man mår bra av den. Träningen kändes lite mindre jobbig och lite mer mysig med John Mayers ljuva stämma i öronen när man sprang och svettades.

Dagen slutade på cirkusen medan musik från millenieskiftet skrällde i våra öron. Och då menar jag inte nostalgimusik som Spice Girl utan den musiken man tyckte var jobbig och dålig redan då. Jag förstår fortfarande inte varför någon frivilligt vill lyssna på det där.







Drömmer om värme, vackra stränder och bruna ben

Sju timmar senare och elva sidor RIÖ-arbete och en sida samhälle B senare...



Vad händer här?

Gårdagen var en bra dag. Högskoleprovet var otroligt jobbigt, men jaghar tjuvkikat på facit på internet så om man räknar poängen på samma sätt som tidigare gick det nog gansa bra. Till lunch igår fick jag mormors helt underbara köttbullar och makaroner. Jag lovar, jag skulle kunna leva på bara hennes köttbullar. Efter middagen sökte jag lite fler jobb och sedan åkte jag, Karro och Rebecca in till Pause. Efter ett tag kom Åsa och vi åkte tillbaka till Valla för filmmys. Dock så var Black Swan jättehemsk så det blev Solsidan istället, mycket bättre Anna-program ;)

Jag har börjat fundera lite på mitt framtida liv, eller vad man ska kalla det. Mathias ska kanske plugga i Uppsala från och med i höst. Först tyckte jag det kändes jättejobbigt om vi skulle bo så långt ifrån varandra. Så jag gick runt och var deppig i fredags och då sa mamma: "Varför flyttar inte du ner till Stockholm/Uppsala du med och jobbar där?". Min underbara mamma, jag hade ju aldrig tänkt så långt. Jag började se framför mig hur vi skulle träffas bara vid jul och somrarna, vilket jag aldrig skulle klara av.
Och igår satt jag, Rebecca och Karro och klurade ut framtidsplaner. En backpacksemester några månader i Asien känns inte helt fel.

Så från att framtiden kändes mörk och dyster känns det nu riktigt roligt att det bara är åtta veckor kvar till studenten och efter det kan jag göra vad jag vill :)



Fina fina Rebecca under Yran 2010. Det här var en av bilderna vi menade :)

NU KOMMER JAG SPÅRA UR!! FÖR JAG HAR INGEN RÄLS I MUNNEN LÄNGRE. (hahaha...)

Plötsligt kom livet ifatt mig. Kom på att det som så länge varit framtiden är alldeles framför nosen på oss. Det som händer efter den första juni är inte längre avlägset. Vad fan händer då? Detta ger mig ångest. Visst, om det kunde vara som förut. Då man har ett sommarjobb några veckor och sommarlov några veckor, man kan träffa vänner på kvällarna och få för sig att åka iväg någonstans. Förhoppningsvis har jag ett jobb, isåfall har jag antagligen ingen semester i sommar... Och efter sommaren då, vad händer då? Det som skrämmer mig är tanken på att vänner kanske försvinner härifrån. Jag har inte tänkt på det tidigare. Jag har varit i min lilla drömvärld och hoppas på att åka till norge och jobba och sedan ut och resa eller bara bo kvar här och jobba ett tag. Jag har inte tidigare tänkt på att alla andra kanske får för sig att åka bort och plugga, jobba eller resa och helt plötsligt står man här helt själv. Utan den trygghet och de vänner som alltid funnits nära. Såklart så finns fina vänner kvar, men kanske väldigt långt borta. Hemska tanke.

Och ja, jag vet att jag skulle få en klapp på axeln och "men anna det är lugnt, nu överdriver du" om jag säger detta. Men för mig just nu känns framtiden skrämmande, men ändå mycket mycket fantastiskt!

Puss från mig

P.s. Åtta veckor kvar till sttudenten ;)

Ojojoj nu var det längesedan jag var här. Vad har hänt sedan sist då? Allt och ingenting. Jag har kört skoter! Jag har haft myspysig tjejkväll med middag och förfestande, fast jag skippade krogen. Jag har tränat. Jag har knappt varit på skolan. Jag har haft min allra allra sista biologilektion, alltså min allra sista fredagslektion. Jag har räknat tiden till studenten, åtta ynka veckor inklusive påsklov. Och jag har hämtat ut vår alldeles egne kokbok, den är så otroligt fin.

Trött och less, snart väntar min underbart sköna säng. Jag förstår inte vad det är med mig, har varit hur trött som helst den här veckan. Det är så synd om mathias när jag kommer dit på kvällarna för att träffa honom och så sover jag bara i soffan. Social flickvän. Dessutom börjar jag få it i halsen, igen, så det blev knappt någon träning idag. Jag som precis hade kommit igång med träningen. Jag ska inte bli sjuk!!

Men en sak är jag stolt över iallafall. Eller förresten två! Vi har skrivit klart PA-rapporten och jag har sökt flera jobb.

Nu blir jag stolt över mig själv om jag kan ta mig till sängen i bra tid.

Godnatt

Fast besluten nu. All energi ska läggas på sådant som jag mår bra av, sådant som ger mer energi tillbaka än det tar. Som den här helgen. Chokladfondue med mina fina fina tjejer och älsklingen, att sitta och mysa och flumma till en dålig film och klumpig bajschoklad med ändå må så bra. Och en lördag med familjen i Bydalen för att komma hem till en mysig pojkvän som tar med mig till Lilla siam. Och tillsist en anna-och-mathias-söndag (eller tias som det alltid blir när jag säger mathias för fort).

Tänk om alla helger kunde vara som denna. Fast jag hoppas på nästa helg. Då hoppas jag på en riktig tjejkväll med utgång. Och att sen åka till mathias.

Två år tillsammans med Mathias, världens gulligaste pojkvän. Han väckte mig med frukost på sängen imorse, han hade gjort våfflor och te åt mig :) Sedan tog vi på oss långfärdsskridskorna och åkte en runda på sjön och fikade i solen i Badhusparken. När vi kom hem tog vi ett långt bad och har bara myst resten av dagen.
Och så firade vi igår också, Mathias bjöd på middag på Lilla Siam. Gott och jättemysigt, förutom de vid bordet bredvid som tyckte allt var "epic".







Du har hela mitt hjärta älskling.

Pussar

Gissa spåret?




Vissen blomma minns sommarens värme

Hemma i soffan ännu en dag. Förslappad, som mamma brukar kalla det. Men vad ska jag göra? Jag vill ut, ut ut ut! Det har varit sportlov och jag har inte kunnat vara ute. Det har varit sportlov och jag har fått ett par långfärdsskridskor och ett par skidpjäxor och jag har inte kunnat använda dem. Eftersom det är sportlov tyckte mamma att vi skulle åka till Åre och åka skidor, men icke san icke, istället ligger jag i soffan med hosta och utan röst. Och det är sportlov och Mathias har varit i Ottsjö och jag skulle dit, men nej nej. Och Karro var i Åre på sportlovet, men inte kunde jag åka dit heller.

För första gången i mitt liv, typ, är jag glad att det är vinter. Och för första gången har jag varit sjuk i snart tre veckor och inte kunnat njuta av vintern. Tur iallafall att jag prickade in att vara frisk pecis de tre dagarna vi var i Klövsjö. Annars hade jag blivit helt galen

Nu ska jag gå och sätta mig i solen och läsa en bra bok, Mons Kallentoft är det ända som gäller just nu.

Ha det underbart!
Pussar

Nu är Mathias hemma igen! Det var en lycklig flickvän som fick bli ompysslad idag, efter en hel vecka.

Om exakt en vecka firar jag och Mathias två år, om inget jättekonstigt händer mellan oss tills dess. Och det är något jag är stolt över. Jag är så stolt att vi klarat av jobbiga stunder och att vi fortfarande är minst lika kära som för två år sedan. Kärleken har liksom vuxit i oss och blivit djupare. Jag trodde helt ärligt inte att jag var den som skulle kunna vara tillsammans med någon så länge, jag med min rastlöshet och mitt humör. Men så visade det sig att det skulle bli precis tvärtom. Det är sant som de säger, kärleken kan vända allting uppochned. Mathias du gör mig hög och låg och galen och underbart lycklig!

Puss på dig

Lovet som började så underbart i Klövsjö verkar sluta helt tvärtom. Nu är det jordbävningar och kärnkraftsexplosioner i Japan och jag har suttit i min soffa sedan jag kom hem från Klövsjö. Och på något vis blir förkylningen konstant värre även fast jag gör absolut ingenting. Jagh ar inte tränat på över tre veckor nu, panik!!! Fast jag ska väl inte klaga, de stackars japanerna har det ändå så mycket värre än en förstoppad hals.


Klövsjö


Tomas hittade en knähund med sting ;)


Mathias och Micke vägrade använda elvispen


Ida blev inspirerad av Eva & Adam och gjorde hallonsås med glass till efterätt


Madde och Anna fick sina presenter av mig och Mathias eftersom vi inte kunde vara med på deras kalas


Anna hade ramlat och slagit sig på skidan


Vi åkte skidor...


...och såg renar


Och vi fikade en massa och var mysiga :)

Tack allihopa för en jättemysig helg!


Puss på er

Idag är det ett ögonblick ur mitt liv som gäller.

Mitt liv har innehållet så många fina fina ögonblick, sådana man önskar att man aldrig glömmer. Ögonblick från de roligaste stunderna i livet och ögonblick från de vackraste stunderna i livet. Men kanske är det bara jag, eller så är vi alla så, att det man verkligen önskar att man kommer ihåg, allt det där vackra, det blir bara som ett luddigt minne. Visst minns man det, men inte så som man önskat, inte in i minsta detalj i resten av sitt liv. Istället är det de där små korta ögonblicken man kommer ihåg, de jobbiga ioch hemska eller de helt utan mening.

Så jag ska berätta om ett minne om en dag för snart ett år sedan. Det var lördagen innan påsk. Jag åkte kälke i Persåsen. Och jag ramlade och slog sönder nästan hela ansiktet. Dock så kommer jag inte ihåg själva fallet, det är helt borta ur minnet, kanske har jag förträngt det. Och jag kommer inte ihåg så mycket av när jag låg uppe i backen och såg hur det rann blod ur min näsa. Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes när jag hade kommit ner med hjälp av en skoter och hur alla stod där nere och såg helt förskräckta ut. Jag hade ingen aning om hur jag såg ut, men när jag såg alla andras miner blev jag jätterädd. Jag minns hur jag inte kunde hålla tillbaka tårarna, och hur jag av rädsla blev alldeles yr. Sedan minns jag hur jag gick in i huset och bort till toaletten, hur jag fick hjälp att öppna dörren och komma till tvättstället för att kunna tvätta så gott det gick. Och då, bilden av mitt ansikte i spegeln. Jag höll på att svimma, ansiktet i spegeln hade stora skrapsår i hela ansiktet och det kom blod från alla sår och från näsan. Då slocknade det nästan för ögonen och det började göra ont på riktigt. Jag började tvätta mig med pappershanddukar men blev för yr. Så jag fick lägga mig på golvet med fötterna högt, jag var yr, hade ont och var rädd. Jag minns så väl hur jag låg där på mattan och tårarnna rann medan jag väntade på ambulansen.

Det här ögonblicket kommer jag aldrig glömma. Jag låg och undrade hur mycket jag hade förstört nu. Men som tur var var det bara näsan som var bruten. Och näsan fick jag tillfixad och nu har jag bara kvar ett litet ärr mittemellan ögonen där näsan möter pannan. Och jag är en upplevelse rikare, även fast det är en dålig. Och det konstigaste med hela det där var att jag var så jäkla lugn. Visst, tårarna rann, jag var svimfärdig och så. Men jag var ändå så jäkla lugn.

Jag har legat i soffan i två dygn i sträck nu. Jag har feber, ont i halsen och hosta. Mamma har köpt en massa olika mediciner så jag sitter och knaprar tabletter hela dagarna, de flesta är jätteäckliga, men de hjälper i alla fall. Men jag blir så himla less på dessa förkylningar, jag hade ju precis samma sak för bara typ en månad sen...
Igår skulle vi fira Anna och Madde, jag låg och hoppades på att jag skulle kunna åka till Anna. Men tillslut, när jag var helt uten röst och knappt kunde andas, var det bara att inse att jag inte kunde åka dit vilket var jättetrist. Men ett stort grattis till er iallafall!!

Idag ska jag skriva om min bästa vän. Men det finns så många som är bra vänner till mig. Men två stycken är lite annorlunda iallafall, för att de varit mina vänner så hiiimla länge, Karro och Sabina. Vi lärde känna varandra på dagis och sedan dess har vi hängt ihop i hittills typ 15 år. Ni har alltid funnits där för mig och det känns som att vi alltid kommer hålla kontakten, även fast någon flyttar till sydpolen. Tack för att ni finns!

Och ett stort tack även till alla mina andra vänner. Ni som funnits där för mig när jag har behövt det och ni som funnits där och skrattat med mig. Tack för att ni finns, för att ni får mig att le och få mig att vara den jag är! :)

Ha dte underbart!
Pussar

100-dagars var riktigt kul bitvis, riktigt drygt bitvis också.
Kvällen började med middag hos Mathias med "gänget", Carinas cheescake var helt underbar. Sedan åkte vi till Mathilda och förfestade med klassen, åt 100-dagars tårta och hade kul. Några drack lite väl mycket. Det tog lite tid innan vi kom till O'learys så vi fick stå i kö i en evighet, när vi kom in var det smockfullt men efter ett tag var det typ ingen kvar, lite tråkigt. O'learys var bitvis riktigt roligt och bitvis rikktigt långtråkigt. Jag träffade Sofia, det var bland det roligaste, hörru vi måste verkligen ses snart!

Jag har dragit på mig en jättejobbig förkylning igen, halsen är alldeles ihopdragen och jag kan inte vara ute och andas den kalla luftenn, då kan jag knappt andas. Det känns som att jag får en sådan här förkylning nästan varje gång jag är ute, jag blir så less.

Imorgon är det kalas hos Anna. Det blir nog riktigt kul, om jag kan andas.

Idag ska jag skriva om min första kyss.

Min första kyss var inget speciellt. Det var en sen sommarkväll. Jag var inte riktigt beredd på att det skulle hända och allt blev lite konstigt, fast det var ändå gulligt och mysigt. Mer får ni tyvärr inte veta.

Ha det underbart!
Pussar

Jag kom precis från duschen och ska börja ta tag i den här dagen, sköndagen. Idag ska jag skriva om vad kärlek är.

Jag tror att alla skulle förklara kärlek olika, för att kärlek är olika för alla, men jag tror att det i grunden ändå är samma känsla.

Jag trodde inte att jag kunde sådan kärlek som jag känner nu för Mathias. Men hur jag ska förklara det är svårare. Kärlek är att sakna någon så det gör ont, det är när han får dig att le genom tårar, det är att känna trygghet i hans famn. Det är känslostormar och lugn, det är fjärilar i magen.

Jag vet inte mer hur jag ska förklara kärlek. Det är upp till var och en att ta reda på vad det egentligen är.

Ha det underbart!
Pussar