enannanannan.blogg.se

I lördags skulle jag, Karro, Mathias och Tommy åka till Bydalen för att åka skidor. Det var helt sjukt kallt på morgonen så Karro stannade hemma. Fast vi andra hoppades att det skulle vara bättre väder i Bydalen (och det var det verkligen). Jag skulle köra flera mil själv för första gången sedan jag tog körkortet. Och det gick ju jättebra i början, men när vi bara hade typ tjugo minuter kvar började det pipa i bilen och det lyste STOP överallt. Vi stannade och det visade sig att vi nästan hade slut bromvätska, kul att inte ha några bromsar och vara mitt ute i skogen... Jag ringde pappa och han lovade komma med mer bromsvätska och vi åkte supersakta tills vi kom till en bensinmack. Sedan fick vi sitta i typ en timme på den där macken, så himla typiskt, vi som hade åkt jättetidigt från stan för att komma fram tidigt. Fast jag träffade Stina på macken och det var ju roligt.

Resten av dagen var jättebra, det var strålande sol, varmt, vindstilla och bra före i Bydalen, jättemysigt. Och Tommy hade med sig en hallonpaj! Det var nästan det bästa på hela dagen ;)

På kvällen bastade jag och Mathias, åt en jättegod middag och massa choklad.

En bra dag helt enkelt

Jag och Mathias har nått höjden av lathet. Nyss tog vi bussen upp till Mathias, från stan. För att vara ännu latare väntade vi tio minuter för att kunna ta ettan och bara behöva gå 50m istället för typ 150m. Dessutom så blev Mathias jättebesviken när han blev tvungen att kämpa och pulsera genom pyttelite snö.

Idag ska jag skriva om mina föräldrar.
Min mamma heter Yvonne, är från Skellefteå och fyllde 50 i höstas. Min pappa heter Kjell och har bott i Östersund nästan hela sitt liv, han bestämer över alla datorer på Mittuniversitetet, typ. Min mamma och pappa träffades några år innan jag föddes. De är ogifta, de vill nog egentligen gifta sig men de kan inte komma överrens om vart de ska gifta sig. Min mamma är undrbar, hon finns alltid där för mig. Även om vi kan bråka en del, men jag tror att ju mer man älskar varandra desto lättare har man för att bråka. Min pappa är lite prylgalen och ska alltid ha det bästa med allra mest finesser, vare sig det gäller bil, kamera, mobil, teve, dator eller liknande.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva om dem, jag älskar mina föräldrar och jag vet att de också älskar mig.

Nu ska jag plugga lite och sen ska mathias laga middag åt mig :)

Ha det underbart!
Pussar

Förutom kärlekar på dagisar och små flirtar så har det inte funnits så många kärlekar i mitt liv. Det var en till och från när jag var 16, då jag var ung och dum och föll för något jag inte visste vad det handlade om. Det var inget seriöst och varade aldrig mer än två månader i sträck. Jag hoppades nog att det skulle leda till något seriösare, men det hela tog slut, slut på riktigt, nyårsafton när jag var 16. Det gjorde såklart ont, men det gör det väl alltid när man blir sviken dådär. Men det var på ett sätt skönt att det tog slut sådär, det var skönt att slippa allt till och från och allt konstigt som var med mig och han.

Sedan kom mitt stora hjärta, min underbara mathias, in i mitt liv. Eller hela sanningen är att det hade varit på gång mellan oss tidigare, men det var inte rätt tidpunkt i mitt liv då. Jag ville inte inleda något som jag visste att jag inte kunde fullfölja just då, det är svårt att förklara. Fast jag visste redan då att han och jag liksom hörde ihop. Men jag behövde honom och allt föll på rätt plats och det blev vi, det kändes som det naturligaste som hänt. Och samma känsla finns kvar efter ett år och elva månader tillsammans. Det är något med honom som får mig att vakna varje morgon och le, som får mig att känna mig hemma bara i hans armar. Detta är min första kärlek, det första som är på riktigt och den första som får mig att känna sådan kärlek jag galdrig trodde jag skulle känna. Han och jag är vi och vi är kärlek.

Här är våra alla hjärtans dag presenter. Jag fick en jättefin ros och han fick ett kort som jag pysslat ihop, för att han ska förstå hur mycket jag älskar honom.

Nu har jag varit arton i lite mer än ett halvår och jag har hunnit med allt man "ska" ha gjort när man är arton. Jag har varit på krogen, jag har tagit körkort, jag har köpt folle på ica och jag har skaffat ett riktigt visa-kort som går betala med på bussen och internet. Det halvåret sedan jag fyllde arton har också varit ett av de bästa halvår i mitt liv. Jag tog min krogen oskuld i somras, var ganska dragen på champagne. Jag och Karro åkte till gatufesten över ett dygn, utan att sova. Jag och Mathias var till Kreta. Och en massa andra saker.

Pga att jag gillar att vara arton så mycket ska jag skriva en lista. En lista på arton dagar med arton olika ämnen, där jag kommer skriva om mig och det som finns runtom mig.

Dag 01 - Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Min första kyss
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Något jag är stolt över
Dag 09 – Mina drömmar
Dag 10 – Mitt favoritminne
Dag 11 – Detta ångrar jag
Dag 12 – Den här månaden
Dag 13 – Det här får mig att må bättre
Dag 14 – Det här får mig att gråta
Dag 15 – Mina rädslor
Dag 16 – Min favoritplats
Dag 17 – Det här saknar jag
Dag 18 - Mina ambitioner

OM MIG

Jag heter Anna Viktoria Nymo. Nymo är norskt eftersom farfar är norsk.
Jag har bott i Valla hela mitt liv förutom de första månaderna då jag bodde i en lägenhet i stan, fast det kommer jag såklart inte ihåg.
Jag har hållt på med någon slags idrott iproncip hela mitt liv, fast aldrig någon lagsport. Först dans och sedan cirkus och sedan hittade jag till friidrotten. Jag är helt enkelt inte gjord för lagsporter. Inte för att jag inte tycker om att träna och tävla med andra, jag tycker det är sjuuuukt tråkigt att vara själv, halva grejen med att träna friidrott har ju varit att träna med alla andra friidrottare. Men jag gillar det här med att bara jag kan påverka hur tävlingen går, under ett lopp är det bara jag som springer och jag kan vara i min egen lilla värld. Det går inte dåligt för att någon annan släpper in bollen i målet eller gör en dålig passning eller så utan går det dåligt kan jag bara skylla på mig. Men jag har ändå alltid haft "laget". Jag har alltid känt några av de jag tävlat mot och när man är på tävlingar utanför Jämtland är alltid hela klubben åkt tillsammans, så jag tror att vi kanske ändå haft bättre sammanhållning än typ ett fotbollslag eftersom vi inte har blivit tvingade att samarbeta och vi har inte kunnat skylla på någon annan. Fast de senaste året har så många slutat med friidrotten, vilket är jättetråkigt och jag blir snart själv klar.
Jag har ett tävlingssinne och humör som tittar fram ganska ofta.
Jag är extremt morgontrött, det är omöjligt att väcka mig ibland
Jag funderar på att bli arkitekt, men har för dåliga betyg för det eftersom jag inte har mvg i allt...
Jag ÄLSKAR choklad! (och mathias)
Jag är tidsoptimist (extrem tidsoptimist)
Jag har mycket och ganska dålig humor.

Nu ska jag ladda inför solsidan :)

Ha det underbart!
Pussar

Igår var en riktigt dålig dag. Först ett kemiprov som gick så otroligt dåligt, jag har aldrig tidigare pluggast så mycket till ett prov och det har aldrig aldrig gått så dåligt, hur går det ihop? Sedan skulle jag till ås, först var det tänkt att jag skulle låna bilen så att jag skulle hinna. Men icke, den bestämde sig pappa för att ha. Så jag fick ta bussen, kom till ås sent och sen gick tävlandet åt helvete dessutom. Eftersom pappa absolut skulle ha bilen hade han lovat mig att hämta mig i ås. Men när jag ringer till honom säger han att det är problem på jobbet och att han måste stanna. Vad gör man då en torsdagskväll då man är fast i ås? Tillslut fick jag reda på att det gick en buss från ås så att jag kunde ta mig till stan. men nu var ju alla planer på att äta middag med mathias förstörda. Så jag ringer till pappa och är sur, tillslut kan han skjutsa hem mig för att duscha och byta om och sedan skjutsa in mig igen till mathias.
Som tur vad så blev det endå en riktigt mysig kväll, mathias hade lagat middag till mig när jag kom dit och så fanns det mycket choklad :)

Nu ska jag och mina humörsvägningar åka till överammer, det blev ingen dans för mig ikväll. Jag får vänta med att ta min gå-på-dans-oskuld ;)

Ha det underbart!
Pussar

Just nu är det alldeles för mycket living on the edge. Huvudvärk konstant sedan i söndags morse och ont i magen av stressen och glömmer bort allting jag ska göra vilket inte gör något bättre. Det är för mycket ju, mitt liv känns som en ballong som är alldeles för uppblåst och påväg att spricka och någonstans där inuti springer jag runt och försöker konstant laga hålen. Men jag tror att det lugnar sig snart, bara kemiprovet och samhällsuppgifterna är över. Och PA...

För att försöka laga mig själv tog jag bilen för att hämta Erik, vred upp musiken på högsta volym och trängde ut alla tankar up huvudet.

Nu ska jag gå och laga min trasiga kropp med lite sömn. Jag har tillochmed ångest över att gå och lägga mig, jag orkar inte vekna med huvudvärk imorgon igen. Sedan så ska jag sova bort besvikelsen över att jag och Mathias inte får gå på "dejt" på alla hjärtans dag, då ska jag ha släktmiddag hos mormor som fyller år...

Sedan när jag vaknar hade jag tänkt vara superoptimistisk och se framåt. Mot hundradagars, baler och studenten.

Sov så gott!

Det sådana träningar som den idag som påminner om hur mycket jag älskar att träna friidrott. Att få vinna båda grenarna i helgen, även fast det var sjukt dåliga resultat, hjälper det med. Jag har sådan vinnarskalle, när jag vinner och det går bra är friidrott det bästa som finns och när det går dåligt känner jag inte alls för att träna. Vilket både kan vara bra och dåligt.

Jag, Madde och Anna var duktiga och pluggade riktigt mycket kemi idag. Fast det känns ändå ganska hopplöst inför provet, men jag ska sätta mig och göra lite nu.

Hej svej leverpastej!

Jag sitter och äter frukost framför kamin, ända stället det var varmt på. Om tjugo minuter måste jag och mamma åka till ås för att tävla, eller hon ska ju såklart inte tävla. Hon står i duscen och jag har inte ätit frukost än, i tid som vanligt...

Igår såg jag och mathias I rymden finns inga känslor, den var verkligen hur bra som helst. Sedan skjutsade jag hem mathias, hur kul som helst att ha körkort :)

Nu måste jag springa och klä på mig rätt kläder (ögifs hemska tävlingstajts gör mig galen).

Ha det underbart!
Pussar

Familjen Nymo (och mamma Lundström såklart) drar till Rom på påsklovet, det blir nog kul. Mamma undrade om jag ville följa med eller vara hemma, såklart jag vill följa med på en resa med min familj om jag blir bjuden :) Det kanske dessutom är sista resan med hela familjen dessutom, om vi inte ska åka och fira något speciellt senare, fast då kanske jag ändå måste betala själv.

Idag har jag gått och längtat efter sängen hela dagen. Så nu tror jag att det blir en snabb dusch för mig och sedan kryper jag ner i sängen.

Här spenderas påsken

Jag har gått och varit jättenervös i två veckor. Tills idag 13.45, då jag var tillbaka på Trafikverket och uppkörningsgubben sa "ja du anna, det där gick ju bra". Det verkade ju faktiskt som att det inte var så svårt ändå.

Jag har bara hört hur svårt det är och att uppkörningsgubbarna gör allt för att man ska misslyckas. Eve var den enda som sa att det var lätt, att man klarar det bara man är lugn. Såklart så har som alltid rätt.
Jag tror dessutom att min körlärare skulle passa mycket bättre som uppkörningsgubbe. Han låter mig alltid köra de klurigaste vägarna, innan uppkörningen exempelvis så lurade han iväg mig på jättesvåra ställen, fast jag tror det bara var för att lugna ner mig.

När jag kom hem från träningen idag hade mamma bakat en underbart god kladdkaka och Mathias hade kommit med en ros och en liten bil, min drömbil (den är jättesöt).

Nu ska jag gå och unna mig en lång dusch och en ansiktsmask.

See you later alligator!

Jag sitter och plågar mig själv med dåliga tankar och ger mig ångest över att jag inte pluggar. Varför ska det vara så svårt att ta tag i det som måste göras och så lätt att göra det onödiga?

Ge mig sommar

Jag sitter hemma och är helt slut efter en dags tävlande. Och jag är less, så jävla less.
Det gick verkligen jättedåligt idag, jag visste att det var ett dåligt tecken att det gick bra sista träningen innan en tävling. Men jag var jättepepp på att tävla eftersom det här var första tävlingen för mig sedan i somras så jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra idag.
Men såklart inte. Jag hade glömt hur hemskt det är att tro att den här tävlingen så kommer det faktiskt att gå bra, den här gången har jag tur, och så gör det inte det.

Först sprang jag 60m, vilket jag hoppades skulle gå bra eftersom jag börjar springa ganska bra ut ur startblocken, bättre än när jag var bra. Men icke san icke, jag var jättelångt efter redan ur blocken och då var hela loppet kört och jag var sjukt irriterad och gick och satt mig och surade. Men då var jag såklart inte längre pepp på att stöta kula och det gick lika dåligt som vanligt, även fast kulan också hade gått jättebra på träningen i torsdags (dåligt tecken).

Jag tror att jag helt enkelt måste inse att mina "glansdagar" inom friidrotten är över. Jag verkar ha passerat toppen och börjat gått neråt. Jag är för gammal för det här. Jag saknar tävlingarna när man var liten, inte alls kände någon press och slog personbästa i nästan varje tävling. Jag saknar när jag tävlade i allt, hoppade höjd längd och tresteg, sprang kort sprint (60-100m) och lång sprint (200m), stötte kula kastade diskus och ibland slägga och spjut, försökte mig på stavhopp och häcklöpning.
De var goda tider det, då jag och Eve var som piff och puff som åkte på alla tävlingar, tävlade i allt och det aldrig var tråkigt. Jag saknar de tiderna, tiderna då det gick bra. Då jag tog medalj på norrlandsmästerskap (medaljerna var ända till typ femte plats) och kom bra på andra större tävlingar och fortfarande förbättrade mig. 
Tiderna då det fortfarande var underbart kul att tävla...

När är det dags att sluta? Är det lika bra att lägga av eller finns det fortfarande en chans?

Imorgon är det tävlingsdags och eftersom det var jättelängesedan jag tävlade sist så är tävlingsnervositeten värre än vanligt. Men för att lindra tävlingsnerverna gick jag på stan idag och köpte biljett till 100-dagars, ett till helsvart halvt onödigt linne på monki, en fin blomgrej att ha i håret och en riktigt god fika med Mathias. Sedan så köpte jag en väska också, precis den väskan jag hade tänkt beställa från internet såg jag att de hade på MQ. Jag blev lycklig och så ville jag reta Mathias lite så den fick följa med hem. Underbart blå är den dessutom och både mina träningskläder och datan får plats.

Till middag idag dukade jag och mamma fint av all inspiration från halv åtta hos mig och åt lite tapasaktig och underbart god mat. Jag hoppas att det är perfekt uppladdning för imorgon.

Här är denna underbara väska



Ha det underbart!
Pussar

Dålig blogguppdatering här känner jag. Men jag kan inte rå för det, de få gångerna jag har lust att blogga fungerar inte internet eller blogg.se.

Mitt liv sen sen senast jag bloggat har innehållit både uppgångar och nedgångar. I fredags blev det utgång med trevligt folk. Först en supergod men superstark middag hos mathias och sedan lite förfestande innan vi gick ner till olearys och mötte upp Sofia och Kerstin. Det var en trevlig kväll helt enkelt. Och slutet var nästan höjdpunkten, en macka från gouter på vägen hem. Mums! som Maria Montazami skulle ha sagt.

Resten av helgen bestod av enbart pluggande av körteori och skidåkning på TVn.

Imorgon är jag ledig och det ska bli så sjukt skönt. Jag ska sova riktigt riktigt länge.

Nu måste jag skynda mig att äta pannkaka :P

Ha det underbart!
Pussar

Här kommer en liten dryckesuppdatering från mitt liv:

Ingenting här hemma går att dricka, då menar jag ingenting.
Vattnet är äckligt.
Och vi hade en rutten liten liten ostbit i kylskåpet och pappa skulle ta bort den lukten med ättika, vilket inte fungerade så nu smakar allt i kylskåpet ättika, även mjölken i oöppnade paket.
Jag kan tydligen inte längre göra te, det smakar konstigt och äckligt.
Nu sitter jag här med en latte a la Anna, jättegod men jag mår illa av den vilket kan bero på att min känsliga mage inte alltid gillar kaffe.
Mjölken på skolan är äcklig.

Men en positiv sak är att jag har upptäckt att de smoothies som lyan har är underbara, så jag antar att jag får leva på dem.



Jag sitter och kollar på bilder från yran som jag fått av karro, vilka underbara dagar, vilka underbara människor. Alla är söta och lite skelögda dessutom, haha.

Jag befinner mig just nu i Överammer. Jag och Mathias är barnsliga och åker madrass och har snöbollskrig och bakar goda efterätter. Just nu sitter vi och tittar på någon Bondfilm, eller Mathias tittar och jag äter popcorn och låtsas att filmen är jättebra. Imorgon bär det hem till storstan igen, jag måste hem och träna och färga håret. För första gången i mitt liv ska jag våga göra blonda slingor, jag har velat det i hur många år som helst men aldrig vågat. Fast jag litar på Sabina och Rebbecca och hoppas att håret inte blir gult.

Förresten jag har åkt skoter idag! Mathais vågade tillochmed låta mig köra, det gick superfort tyckte jag men det hade nog  gått fortare att gå. Hursomhelst så var det iallafall kul.

Nu är filmen snart slut så nu ska jag låtsas vara intresserad igen och pussa lite på Mathias som sitter på helspänn.

Ha det underbart!
Pussar

Jag ska försöka göra en liten sammanfattning av 2010, som ett minne av det underbara året.

De första timmarna på året spenderades hos minna och sedan tog jag och Mathias bussen till han, kommer aldrig glömma den äckliga killen (typ gubbe) och småtjejerna framför oss.

Jag åkte till Huddinge för att tävla i början av januari. Som på alla tävlingar får jag stå och tjata på Eve huuuur länge som helst innan hon kliver upp. En dag i Huddinge lurade Hubbe oss att frukosten hade öppet till tio så vi gick upp nio och letade efter frukosten, tillslut inser vi att det är den som är bakom de låsta dörrarna och vi får äta lunch till frukost istället.

Emma fyllde år och vi firade stort, dock kanske Emma tyckte lite för stort. Sedan tog hela högen körkort medan jag knappt övningskörde. Sedan fyllde Sabina år. Vi åt mysig middag på eastern och pysslade ihop ett fotoalbum till vår underbara vän.

Sedan fyllde Madde år och vi firade henne i Persåsen där man åker kälke i typ slalombackar. Såklart är vi där den isigaste dagen, det går jättefort och såklart är jag den enda som ramlar och gör illa mig. Jag fick åka ambulans med ett blodigt ansikte och en bruten näsa. Efter att ha varit på sjukhuset i nästan fem timmar och blivit galen på nackkragen som skavde kom en snäll doktor och kollade akuta saker, allt såg bra ut förutom att mitt ansikte var uppsvullet så det gick inte se om det var något fel där. Efter att ha gått med bollhuvud flera dagar börjar jag skymta en sned näsa, att fixa den är det värsta jag gjort.

På sportlovet var jag i London med familjen några dagar. Helt underbart men jättekallt. Direkt när jag kom hem tog jag bussen till Annas stuga i Klövsjö och var där nån dag.

Sedan var det påsk och jag försökta göra ingenting. Ingenting planerat men det hände en hel del iallafall.

Julia hade också fyllt arton och det firades med tacokväll hemma hos Sabina. Vi spelade med andra ord hela kvällen. Vilket underbart spel, helst alla felsägningar.

Sen var det ciskusföreställning så jag och Karro fick springa runt och hålla koll på en massa små tygbarn, men vi var otroligt stolta över dem (när de gjorde som vi sa ;) ). Samma helg, medan jag var borta, dog min gamla marsvinstant ganska oväntat. Hon hade funnits så länge, blivit minst dubbelt så gammal som ett "normalt" marsvin så det är såklart det kändes tomt.

I juni var det student och jag lånade ut Mathias till Ebba på balen, de var jättefina. Sedan var det student, en jätterolig kväll tills jag tappade bort alla, träffade de jag inte ville träffa och frös.

Sedan var det skolavslutning, vi grillade och mös. Iallafall när grillen tändes.

När skolan slutade började mitt jobb på Jämtkraft, det jobbet jag vunnit. Pengarna gick till resor.

Första resan gick till Göteborg, för att tävla på VU (och gå på liseberg). Jag fick bo med Eves familj i en jättefin lägenhet. Tävlandet gick inge vidare men det var kul iallafall. På söndagen åkte vi med Hubbe och resten av FIG hem, sträckkörning med ett badstopp i Mora mitt i natten.

En dag tog jag tåget till Sundsvall för att möta upp Karro och gå på Gatufesten. Det var sjukt kul och sedan tog vi tåget hem nästa morgon, jag var sååååå extremt trött då.

Sen någon gång var det Yran. Det finns bara ett ord: UNDERBART!!!! Bästa Yran hittills.

Jag och Eve åkte till Gävle för att tävla. Hon kunde inte tävla och vi var bara två stycken i min kula som är min bästa gren, jag slutade två och sist... Helgen bestod mest av Gossip Girl och sömn, vi hade det bra.

Jag var på krogpremiär med Karro, bästa krogkvällen hittills.

I augusti åkte jag och Mathias till Kreta, det är bland det bästa jag gjort. Vattnet var lika turkust som mina naglar, hotellet var jättemysigt (förutom att vi inte hade AC) och maten var underbar. Vi snorklade, åt sena mysiga middagar, åt frukost  på balkongen, drack drinkar på hotellet, dansade och bara var tillsammans.

Sean börjar skolan. Jag tycker att jag borde få bra schema eftersom jag ska läsa så pass få kurser, men någon idiot har satt hål flera tiimmar varje dag mitt på dagen och jag är fortfarande sur över det.

Kompaniet åker till Åsberget och jag blir firad, min present är grejer från Ikea eftersom vi åkte dit samma helg.

Höstan kom och jag var faktiskt inte höstdeppig. Jag var på myshumör och smittade av mig på Mathias.

Mamma fyllde 50 och ställde till med fest.

Rebbecce fyllde 18 och fick äntligen gå på krogen med oss. Hon bjöd på mysig middag och förfest, såklart med med andra ord.

Någon gång senare på hösten lyckades vi få med Emma på en mysmiddag i Mathias lägenhet som jag fått låna. Vi spelade såklart med andra ord och hade det underbart. Dock så fick jag den kvällen veta att en vän som jag inte träffar så ofta nuförtiden har fått en sjukdom som hon måste behandla, du har mitt stöd.

Jag och Ida fortsätter med vårat PA, vi blev sponsrade med korv. Hur mycket som helst, jag har fortfarande korv i frysen.

Parasiten kom till stan och drabbade mig (eller om det bara var vanlig magsjuka). Sedan blev även Mathias sjuk och jag blev barnvakt åt honom, såfort jag lämnade honom ur sikte blev han mycket sjukare, hopplös kille.

Den 24 december blev det jul. Mamma fortsätter tänka på att jag snart ska flytta hemifrån och ger mig vispskålar i julklapp, tydligen så ska det vara typ det bästa som finns och jag börjar känna mig lite tantig.

Tillsist blev det nyår. Alla planer försvann, liksom orken. Så jag och Mathias åt en romantisk trerättersmiddag och skålade i mousserande vin.

Förutom allt detta har året bestått av en massa mysiga tjejkvällar, glöggkvällar, utekvällar, Mathiaskvällar och en hel massa träning. Jag har förändrats och mognat och blivit lite mer kär och lite mindre stabil. Jag har haft svackor och toppar, tårar och skratt. Blivit sviken och älskad. Det har varit ett bra år, men förhoppningsvis blir 2011 ännu bättre. Jag väntar och ser.

börjar släppa lite. Mina och mathias planer och reservplaner försvann liksom våran ork att anstränga oss mer så nu blir det nog vi två, en massa god mat och förhoppningsvis en bra start på det nya året. Det kanske låter tråkigt, och ja visst hade vi hoppats på lite större nyårsfirande, men det blir nog bra ändå :) jag har ju min nyårskyss och det är ändå det viktigaste.

Nu ska jag försöka klura ut varför jag har två skedar i min frukostskål och sedan ska jag ut och övningsköra. Om jag bara snabbar på med teorin får jag boka uppkörning snart! :)

Ha det underbart!
Pussar

Mitt liv pendlar mellan "sambo"liv med disskussioner om vem som ska ta disken den här gången och vad vi ska äta till middag till ett ungdomssingelliv hemma med en 90-säng, stökigt rum och en mamma som tjatar om nästan allt.

Ibland tappar jag nästan bort mig själv i ett liv jag själv inte riktigt får grepp om. Men jag gillar det, annars hade jag ju inte haft det såhär.

Idag åte Mathias hem, tillslut när bilen ville starta, och jag börjar redan sakna honom. Julklappen jag fått av honom ligger lockandes i mitt rum i väntan på att det ska bli julafton, jag börjar bli rejält nyfiken. Idag upptäckte jag också att Erik har köpt en julklapp till mig, vilket jag inte hade en aning om att han skulle göra eftersom vi syskon inte brukar ge något speciellt till varandra. Så nu tror jag att jag ska åka på stan imorgon och fixa en julklapp till honom också, jag kommer inte bara på vad...

Nu ska jag ringa Mathias och försöka ställa mig in i mitt hemmahosmammaochpapaliv ordentligt, det lär bli långa samtal och mycket saknande i drygt en vecka.

Ha det underbart!
Pussar

Ingen effektiv helg det här. I fredags var jag helt slut och min förkylning hade blivit värre, igen... så mina planer för kvällen var bara att skippa då jag knappt orkade ta mig ur soffan.
I lördags klev jag och Mathais upp alldeles för tidigt för att ta bussen till Överammer. Tanken var då att jag och Mathias skulle plugga en massa i helgen eftersom vi båda hade mycket plugg att göra. Men det där med att plugga är inte riktigt min starka sida. Så nu sitter jag här med en religionsuppgift som ska in ikväll och så måste jag plugga matte till provet imorgon bitti.

Jag är less...

Men jag och Mathais har iallafall hunnit koka knäck och han har slagit in min julklapp och jag blir bara mer och mer nyfiken på vad det kan vara :)

Jag har dessutom nästan lyckats bestämma mig för vad han ska då, men det är hemligt på bloggen eftertsom han läser.